Hur kan jag läsa och förstå min Bibel.

Några viktiga primära saker att beakta 

 

Veikko Pekkis undervisning i förkortad form. (Finns i http://www.nic.fi/~jlindell/raamluku.htm på finska )  

Fritt återgivet från finska till svenska av Lindell.

Bibelcitaten från Svenska Folkbibeln

 

INNEHÅLL:

1.1 Varför bör Bibeln tolkas?

1.1.1 Den rätta bibelsynen fås med hjälp exegetik

1.1.2 Exeges och eiseges

1.1.3 Hinder, vilka bör avlägsnas, för bättre förståelse av Bibeln

1.1.4 Exegetiska uppslagsverk

1.1.5 Liberalteologi och -exegetik urvattnar Bibelns sanningar

1.1.6 Rätt exegetik: Bibeln är Guds eget meddelande till oss


1.2 Hur en riktig bibelsyn uppstår?

1.2.1. Hur vi förstår Bibelns natur som ett historiskt och evigt budskap

1.2.2 Hur vi förstår Bibelns felfrihet

1.2.3 Hur kan vi förstå Bibelns normativa funktion


1.3 Hur Bibeln bör tolkas?

1.3.1 Den allegoriska tolkningsprincipen och dess nackdelar  

1.3.2 Reformationens inverkan på bibeltolkningen

1.3.3 Textsammanhanget bör alltid beaktas


1.4 Bibelns tolkningslära eller hermeneutik

1.4.1 Hermeneutiken kan basera sig enbart på en rätt utförd exeges

1.4.2 Framåtskridande eller induktiv metod

1.4.3 Det primära syftet för rätt bibeltolkning

 

1.5 Tolkning av Nya testamentets brev

 

1.6 Bibelns översättningsprinciper

2.1 Bibelns språkliga aspekter

2.1.1 Orden får sin betydelse endast i den egna kontexten

2.1.2 Ordens betydelse förändras med tiden, när språket utvecklas

2.1.3 Olika ord kan betyda samma sak

2.1.4 Vissa ord kan översättas med olika ord

2.1.5 Samma ord kan ha olika betydelser

2.1.6 Samma ord kan ha olika översättningsmöjligheter

 

2.2 Bibelns litterära former

2.2.1 Regler för språkbildernas igenkännande

2.2.2 Regler för att förstå bildspråk

 

2.3 Bibelns inre tolkningsordning

2.3.1 Nya testamentet förklarar Gamla testamentet - den ’kristus’-centrerade principen

2.3.2 Förhållandena mellan evangelierna och de apostoliska breven

2.3.3 Direkt uppenbarelse tolkar antydda frågor – undervisningsavsnitten förklarar historiska berättelser


2.4 Skillnaden mellan det gamla och nya förbundet
2.4.1 Lagen var förbundet mellan Gud och Israel

2.4.2 Lagen är syndens avslöjare

2.4.3 I lagen finns principer, vilka skyddar livet

2.4.4 Lagen är en skattkammare av Guds löften för oss

 

3.1 Bildspråkets former

3.1.1 Liknelse

3.1.2  Språkbild eller metafor

3.1.3  Allegori

3.1.4  Typologi

3.1.5  Antropomorfism eller förmänskligande

3.1.6  Personifikation

3.1.7  Likheter eller identiteter

3.1.8  Fenomenenligt språk 

3.1.9  Ordbyte eller metonymi

3.1.10 Överdrift eller hyperbol


3.2 Hur jag hittar kontexten

3.2.1 Lär känna Bibelns innehåll som en enhetlig helhet

3.2.2  Följ inte slaviskt kapitel- och versindelningar 

3.2.3  Åtskilj normativ sanning från deskriptiv berättelse

3.2.4  Finn textens centrala huvudundervisning


3.3 Vissa principer att igenkänna den rätta läran

3.3.1 Allmängiltiga och tidsbundna uppmaningar  

3.3.2  Bibelns egna regler för Ordets tillämpning

3.3.3 Tillämpning av Bibelns uppmaningar i nuvarande tid


1.1 VARFÖR BÖR BIBELN TOLKAS?

 

1.1.1 Den rätta bibelsynen fås med hjälp av exegetik

 

En del påstår, att Bibeln inte skall förklaras eller tolkas. Man skall bara läsa den och handla därefter. Härmed försöker man försvara den ödmjuka attityd vi bör ha beträffande Guds ord, vilket förstås är viktigt. Uttalandet torde dock vara närmast ett uttryck för talarens övermod eller t.o.m. lättja vid bibelläsningen.

Men påståendet håller inte streck vid närmare granskning. Allt vad vi vill tala eller göra på basen av Bibeln kräver en tolkning, exegetik. Bibeln själv uppmanar till detta. Några exempel:

 

Paulus uttydde Skrifterna:

Apg.17: 2 Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna 3 och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: "Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias."

 

Jesus förklarade Skrifterna:

Luk.24: 27,32 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. …32 Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?"

 

Exegetik kommer från det grekiska ordet ’exegeomai’ = berätta, meddela, t.ex.

Apg.21:19  Sedan han hade hälsat dem berättade han utförligt om allt som Gud hade gjort genom hans tjänst bland hedningarna.

Detta utgör ett bra exempel på ordets betydelse ’berätta utförligt’. I någon översättning finns orden ’förklarade punkt för punkt’.

Esras exempel:

Neh. 8:8 De läste ur boken, ur Guds lag, och utlade texten tydligt så att man förstod det som lästes.
 9 Nehemja, ståthållaren, och prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: "Denna dag är helig för HERREN, er Gud. Sörj inte och gråt inte." Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord.

 

Ordet blev kött och bodde bland oss’ (Joh.1:14)

Detta uttalande utgör den viktiga grundval, på vilken vi kan förstå Bibelns väsen i djupare mening. Jesus är Ordet och han uppenbarar (exegomai) för oss den levande Guden.

Joh.1:18 Ingen har någonsin sett Gud. Den enfödde, som själv är Gud och är hos Fadern, har gjort honom känd.

Denna uppenbarelse har inte delgetts oss som ett ädelt ideal eller någon slags abstraktion utan i mänsklig gestalt. Jesus blev född som människa, levde i en judisk hantverkarfamilj på vanligt mänskligt sätt. Han blev bekant med den tidens judiska kultur och levnadsseder. Han talade hebreiska (och arameiska) och använde i sina tal den tiden uttryck. Kristus tog en mänsklig skepnad, för att kunna meddela oss Guds verkliga väsen.

På samma sätt har Bibelns skrifter delgetts oss i sedvanlig skriftlig form, för att vi skall ha möjlighet att ta emot Guds uppenbarelse i en naturlig, språklig form, så att vi kan idka ’exegetik’ på sedvanligt sätt. I allt detta får vi vänta Den Helige Andes ledning och hjälp. På detta sätt förmedlas oss det eviga och gudomliga i en mänsklig form relaterad till vår tid. Här är den kristna tron väsen. Här är Kristi väsen: en sann Gud och en sann människa förenade till samma person.  På samma sätt är Bibeln en gudomlig och evig uppenbarelse, som har delgetts oss i en mänsklig och tidsbunden form. Den innehåller både budskap som är tidlöst, men också sådant, som ansluter sig till en viss tidpunkt eller visst händelseförlopp. Endast som sådan helhet är Bibeln i sin helhet Guds eviga Ord. 

 

1.1.2 Exeges och eiseges

 

Förstavelsen ’ex’ betyder, att komma ut från någonting. Att ta reda på vad texten verkligen säger oss. Detta är ju vår uppgift att försöka förstå bibeltextens innebörd.

Förstavelsen ’eis’ betyder, att gå in i någonting, att lägga någonting till texten, som ursprungligen inte finns där. Här stöter vi på det första och kanske mest typiska fel, som människor gör vid bibelläsning. Vi gör ’eiseges’.  Som människor är vi mycket olika och på basen av många omständigheter har vi ofta förutfattade meningar om många saker. Via ’eisegesen’ för vi dessa förutfattade meningar in i texten och läser dem sedan ut från texten. Detta kan ske mycket lätt, utan att vi ens märker det. Vi kanske tror, att vi gör exeges

Ett exempel på dylik förvriden ’eiseges’:

Mark.10: 25 Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."

Detta skarpa uttalande av Jesus har i alla tider varit svårt för bibelläsare och många förklaringar har getts. Man har påstått, att det i tiden fanns en speciell ’Synålsport’ i Jerusalem, där en kamel kunde komma igenom utan last genom att knäböja. Sålunda har man lagt in i texten, att en rik just och just kommer in i himmelriket genom att ödmjuka sig och knäböja sig. Men en dylik port har aldrig funnits.

Vid exeges av denna vers märker vi, att Jesus här använder ett bildspråk, som innehåller en bildlik överdrift (hyperbola). Genom detta bildspråk ville Jesus göra det klart, att en rik inte kan komma in i himmelriket medelst sina rikedomar. Det är en omöjlighet. Lärjungarna blev rent av förskräckta och frågade: "Vem kan då bli frälst?" Men Jesus hade svaret färdigt: "För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt."

Jesus ville med detta klart undervisa, att in i himmelriket kommer man inte med egna tillgångar och genom egna försök. Vi får inte urvattna dylik undervisning genom en ’eiseges’, som vi själva tycker kunde vara bra.

Anmärkning:

Till det orientaliska språkbruket hörde motsatser, tillspetsningar, överdrifter och andra effekter helt allmänt. Detta är kanske delvis främmande för oss. Jesus använde på ett mästerlikt sätt dylik retorik i sin undervisning. Andra exempel på denna retorik är t.ex. 

Matt.5: 29 Om ditt högra öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig! Det är bättre för dig att en av dina lemmar går förlorad än att hela din kropp kastas i Gehenna

Luk.14: 26 "Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.’

Joh.12: 25 Den som älskar sitt liv förlorar det, och den som hatar sitt liv i den här världen, han skall bevara det och vinna evigt liv.

Om vi inte förstår detta, utan talar ensidigt om ’att Bibeln inte behöver förklaras, utan vi bör endast lyda bibelordet’, hamnar vi lätt i överraskande och onödiga återvändsgränder.

 

1.1.3 Hinder, vilka bör avlägsnas, för bättre förståelse av Bibeln

 

Bibeln är sist och slutligen ett bibliotek med 66 böcker inom samma pärmar. 39 böcker finns i Gamla testamentet och 27 böcker i Nya testamentet. Dessa böcker är skrivna inom en tidsrymd från 1500 f.Kr till ca 100 e.Kr. När vi svarar på frågan, varför Bibeln bör tolkas, måste vi förstå, att Bibeln är skriven under en lång historisk tidsrymd med många förändringar och omvälvningar. Därför bör vissa hinder undanröjas, vilka visserligen inte bör överskattas

 

1. Det historiska hindret

Om du skulle få ett meddelande från 2500 år tillbaka i tiden från någon person, som skulle vilja meddela dig vissa saker, skulle där säkert finnas uttryck, vilka han anser för självklarheter, men vilka för dig skulle vara främmande. Du skulle vara tvungen, att verkligen med allvar undersöka dessa uttryck.

Vi lever i en helt annan historisk situation än t.ex. Abraham i Kaldeens Ur.  Folket och kulturen omkring honom var helt annorlunda, än vi är vana vid. Samhällssystemet, de religiösa kulterna, handel och teknik var annorlunda än i vår tid.

I detta stadium är det bra att konstatera, att allt detta bara framhäver Bibelns storhet, när vi märker hur annorlunda den historiska situationen var. Mot denna bakgrund märker vi, hur de mänskliga grundfrågorna ändå har varit långt de samma. Den tidens människor hade de samma frågor, frestelser, sjukdomar och andliga behov liksom vi. Guds hjälp och ingripanden har i alla tider varit liknande trots denna mångfald av situationer. När vi betraktar allt detta, är det klart för oss, att Guds uppenbarelser kan överbygga dessa historiska hinder.

 

2. Det kulturella hindret

Många av sederna i Bibelns berättelser avviker ofta märkbart från motsvarande i våra dagar. T.ex. täckandet av kvinnans huvud eller när gäster kom på besök. Då var det vanligt, att någon slav eller i fattigare familjens överhuvud tvättade gästernas fötter. När Jesus i liknelsen om den förlorade sonen berättar, hur fadern sprang emot sonen, som återvände, var detta en exceptionell handling. För en gammal man var det inte lämpligt att överge sin värdighet och springa med klädfållarna fladdrande – det var rent av skamligt. Dylika saker öppnar sig inte alltid för oss, när vi i vår kultur inte har samma seder och värderingar, vilka lärjungarna eller den tidens åhörare hade. Först när vi börjar förstå mera av den tidens kultur, börjar också mera av det egentliga innehållet öppna sig också för oss

 

3. Det språkliga hindret

Bibelns ursprungsspråk var i Gamla testamentet arameiska och hebreiska och i Nya testamentet grekiska. De uttryck och talesätt, som kommer fram i språket ifråga, är inte utan vidare självklara för oss, ifall de inte närmare förklaras. Ofta används mycket kraftiga talesätt, med vilka en viss sanning uttrycks. Om vi inte förstår, att texten innehåller dylika talesätt, är det möjligt, att sanningen förblir dold. Då måste man gå till ursprungsspråket och dess uttryckssätt, vilket ofta är omöjligt för en lekman. På många ställen i Bibeln finns en fotnot, som berättar, att en viss ordlek föreligger.

 

4. Det filosofiska hindret

I jämförelse med dagens tankesätt kan det finnas stora skillnader att tänka. De antika grekerna t.ex. ansåg, att människans ödmjukhet var en mycket föraktlig egenskap. Stolthet var en dygd. De kunde anse det rentav som en moraliskt nedsättande egenskap, att någon är ödmjuk och låter andra behandla en nedsättande. Om vi förstår detta, kan vi bättre förstå, vilken anstöt och förargelse många av Paulus´ uttryck i 1. korintierbrevet förorsakade. Han uttryckte saker mycket radikalt, då han skrev om Guds kraft. Ett evangelium baserat på Jesu frivilliga korsdöd var verkligen för grekerna en dårskap.

1Kor.1:20 Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap? 21 Jo, eftersom världen i sin visdom inte lärde känna Gud i hans vishet, beslöt Gud att genom den dårskap som vi predikar frälsa dem som tror.

Detta var för grekerna ett verkligt vanvett, att mänskligheten skulle frälsas genom Kristi förödmjukelse, underkastande och död på korset

 

1.1.4 Exegetiska uppslagsverk

 

För att underlätta förståelsen av Bibelns ord och uttryckssätt finns numera till förfogande goda uppslagsverk. I den ursprungliga versionen finns några mycket bra finska verk uppräknade. Tyvärr har jag inte till förfogande förteckning på liknande motsvarande svenskspråkiga.

Här några Internetadresser för intresserade. (Innehållet kan översättaren i alla detaljer inte bedöma.)


Bodafors-antikvariat/bibelkommentarer

Bibelfrågan

Blue Letter Bible

BIBLISK ORDBOK för hemmet och skolan

 

1.1.5 Liberalteologi och -exegetik urvattnar Bibelns sanningar

 

Liberalteologin har på många håll fått en dålig klang på grund av de resultat, som den akademiska exegetik-forskningen har presenterat på många håll i de teologiska fakulteterna.

Orsaken till detta är, att vid bibelforskningen utgår man från att Bibeln är enbart skriven av människor utan gudomlig inspiration. Därför anser man sig kunna utforska Bibeln enbart med de metoder, vilka används inom litteraturen, utan att ta hänsyn till den gudomliga aspekten.

Denna neo-ortodoxa nya teologin togs i bruk på 1700-talet och den utgår från, att då naturvetenskaperna genomgick en revolution och evolutionsteorin började vinna terräng i synnerhet på 1800-talet, ville man tillämpa samma metoder inom bibelforskningen. Man ville avlägsna allt övernaturligt och de under som finns omtalade försökte man förklara på ett naturligt sätt.

Detta är dagens utgångsläge inom exegetiken vid våra universitet. Forskningen innehåller dock många riktiga saker och det framkommer värdefull historisk bakgrundsinformation om Bibelns uppkomst och dess personer och händelser. Tyvärr blir denna information snedvriden på grund av den allmänna attityden, där Bibelns egen information inte ges behörigt värde. T.ex. kan de profetiska aspekterna inte beaktas, vilket har fört forskningen ofta i helt fel riktning. Också tidpunkten för texternas uppkomst har på grund av detta förhandsantagande tolkats fel, vilket leder till allehanda konflikter.

M.a.o. beaktar man inte Bibelns egna inre normer för dess tolkning, utan man anser, att Bibeln enbart ger uttryck för de uppfattningar om Gud och trosbegrepp, vilka den tidens människor hade och vilka de har meddelat oss genom dessa skrifter.  När utgångsläget är detta, är det klart, att det inverkar menligt på forskningsresultaten, vilka ofta kommer i konflikt med Bibelns helhetsbudskap. Detta har fört med sig den allmänna attityden, att Bibeln är full av kontroversiella saker. På många håll, t.ex. bland fritänkarna, har man sedan gjort långa förteckningar på dessa. Närmare granskning visar, att man i de flesta fall har totalt struntat i principerna för saklig bibeltolkning.

Liberalteologin är ingen riktig exegetik, om den från början urvattnar Bibelns meddelande om dess ursprung och dess auktoritet. Om vi har som utgångsantagande en dylik osund synpunkt, leder det till, att vi inte kan utnyttja de historiska detaljerna i full utsträckning.

 

1.1.6 Rätt exegetik: Bibeln är Guds  eget meddelande till oss

 

Det rätta utgångsläget vid Bibelns utforskande är, att vi erkänner Bibelns auktoritet. Vi utgår från, vad Bibeln säger sig själv vara. Vi närmar oss Bibeln på dess egna villkor. När vi läser, att hela Bibeln är inspirerad av den Helige Ande, ger detta oss ett gott utgångsläge för våra studier av Bibeln. Vi har en helt annan attityd till Ordet, när vi på detta sätt kan lita på dess gudomliga verklighet och avsaknad av inre motsättningar.

Bibeln är inspirerat av den Helige Ande t.o.m. i de avsnitt, där det beskrivs människors felaktiga åsikter och gärningar beroende på deras hårdnackade attityder och olydnad gentemot Gud. Samma gäller de för oss kanske märkliga och svårförstådda Gud bud, vilka gavs åt Israels folk. Fastän många av dessa förordningar inte är normativa för oss i det nya förbundet, har de enligt Guds vilja delgetts också åt oss, för att vi skulle genom dem få en djupare insikt i de gudomliga sanningarna.

Inför Ordet bör vi ha en vördnadsfull attityd, vilket betyder bl.a. att vi inte blir stötta, om vi inte förstår någonting, utan sätter det ödmjukt åt sidan i förhoppning att vi senare får mera upplysning och förstånd i saken.

När vi tar i beaktande, att Bibeln är gudomligt inspirerad, är det naturligt, att vi ber och väntar den Heliga Andes upplysning, när vi läser den. Som följande tar vi i beaktande de språkliga, historiska och andra faktorer, som vi har till förfogande som bakgrund till bibelordet.

Dessa föreskrifter fungerar, Ordet öppnar sig och vi får andlig lärdom för vårt andliga liv.

 

1.2 Hur en riktig bibelsyn uppstår?

 

1.2.1. Hur vi förstår Bibelns natur som ett historiskt och evigt budskap

 

A. Bibelns budskap är ett stegvist och konsekvent framskridande progressivt budskap

Professor Aapeli Saarisalo säger så här om Bibelns natur:

’Den bildar en enhetlig helhet. Bibeln är berättelsen, om hur Gud uppenbarar sig för människor i olika situationer och under olika tidsperioder, Ef.1:8-10, Kol. 1:25,26. Ingen av andra religioners heliga böcker har en dylik enhet, utan de saknar ordning och framåtskridande plan. Bibelns andliga syfte är just dess klara ’röda tråd’. Skapelseberättelsen har sin motsvarighet i Uppenbarelseboken. Syndafallet är utgångsläget för budskapet om Guds nåd. Patriarkernas historia och Israels vandring till det förlovade landet visar, hur Gud till en början utväljer åt sig själv ett folk till sin plantskola. Gamla testamentets värde är framför allt, att det ovillkorligt säkert visar, hur Guds frälsningsplan framskrider och får sitt fullbordande i det nya förbundet i Jesu person. Där är hela Bibelns ’nyckel’. Denna speciella natur har Bibeln fått via Guds Andes inverkan.’

 

B. Frälsningen har sin grund i historien

Paulus berättar om detta:

1 Kor. 15:12 ’Om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13 Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. 14 Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös.’

Så här motiverar Paulus saken helt förnuftigt och klart. En händelse i historien har blivit en gudomlig frälsningshistoria, fast det för många icke troende kan tyckas vara endast en händelse bland många.  Romarna korsfäste många människor och en utomstående kanske inte märkte någonting speciellt med Jesu korsfästelse. Men just på detta sätt har Gud bundit sitt görande till människors historia och sålunda framfört sin gudomliga nåd till människors förfogande.

 

C. Bibeln är också för oss ett historiskt, evigt budskap

Detta är också basen för vår bibelsyn. Bibeln öppnar sig endast via denna förståelse. Många har snavat och blivit stötta, när de har börjat sin bibelläsning från Gamla testamentets början med dess blodiga krig och främmande händelser. Detta beror på, att Bibeln berättar fakta från historien och bygger inga luftslott. Men just utgående från denna råa historia har Gud uppenbarat sin eviga nåd för mänskligheten.

Vi får inte spjälka upp Bibeln och påstå, att vissa historiska och kulturella berättelser inte är gudomligt inspirerade, medan vi plockar ut vissa verser, vilka tilltalar oss, och påstå att dessa endast är gudomliga. Vem av oss kan sätta oss till domare på dylikt sätt? Nej, vi är tvungna att anse hela Bibeln som både historiskt och evigt budskap.

Exemplet från Jer. 18:2-8 om krukmakaren och hans arbete visar, hur Gud kan använda tidsbunden, kulturell och till historien bunden verksamhet för att berätta oss någonting om sin gudomliga vilja.

 Och HERRENS ord kom till mig. Han sade: 6 "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand.’

Detta är ett exempel på Bibelns natur

 

1.2.2 Hur vi förstår Bibelns felfrihet

 

1. Bibelns felfrihetslära framkommer ur själva Bibeln

 

A. Jesus och apostlarna litade på Bibeln

Vi förstår Bibelns felfrihet på basen av, vad den själv meddelar. Det är ingen dogm, som kristna har själva hittat på. Frågan är, huruvida vi verkligen är Jesu lärjungar.

Jesus själv säger:

Joh.10:35  Skriften kan inte göras om intet’  Matt. 5:18 ’ Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.’

Vidare framgår, att Jesus litade på Gamla testamentets berättelser om Skapelsen, Noa,  Abraham, Moses, David etc.

Palus´ uttalande :

Apg 24:14 ’Men det bekänner jag för dig att jag enligt 'den vägen' som de kallar för en sekt, tjänar mina fäders Gud på det sättet att jag tror på allt som är skrivet i lagen och hos profeterna.’

Om Jesus och apostlarna trodde och litade på Skrifterna, varför skulle inte också vi som kristna göra det samma. Detta utgör grunden för vår bibelsyn, vilken sålunda är en fast grund.

  

B. Bibelns gamla uttryckssätt gör inte omintet dess tillförlitlighet

När vi säger, att Bibeln är felfri, uppfattar vi, att den är felfri i förhållande till den sanning som den just då framför. Bibeln kan använda till tid och kultur bundna uttryck, vilka är föråldrade i våra dagar. Men den sanning, som framgår via dessa uttryck, är felfri.

Som ett modernt exempel kan vi nämna almanackans uttryck också i våra dagar, att ’solen går upp’ och ’solen går ned’. Almanackan är ’felfri’ beträffande tidpunkterna. Dock vet vi, att solen inte ’går’ utan det är jorden som roterar. Ingen påstår, att almanackan ’lurar’ oss. Men när Bibeln använder dåtida uttryck, påstår många kanske, att Bibeln ljuger.

Bibeln kan använda gammalmodiga uttryck, vilka hör till den tidens världsåskådning och tankesätt. Den sanning, som finns bakom dessa uttryck är tillförlitlig.

 

2. Den helige Ande har inspirerat Bibelns författare

2 Tim 3:16: " Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, 17 för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. (Utandad av Gud = theopneustos)

Detta innebär, att Skrifterna i Bibelns ursprungstexter är gudomligt inspirerade. Gud har inverkat, att annars svaga och bristfälliga människor har genom denna inspiration nedskrivit den text, som Gud har avsett för oss ’till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet.’ Detta är ett intressant drag, som mänsklig tankeförmåga inte kan fullständigt fatta. 

 

A. Den Helige Ande utesluter inte mänskligt arbete

Luk 1:3: " Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, 4 för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått"

Fastän vi utgår från, att Bibeln är inspirerad av den Helige Ande, påstår vi ingalunda, att Bibelns författare – Moses, Jesaja, David Lukas, Petrus, Paulus och många andra - skulle ha varit felfria människor. Tvärtom märker vi, att de gjorde många misstag t.o.m. grova felsteg i sina liv.

Den Helige Ande inspirerade helt vanliga människors personliga arbete och talanger. Här möter vi igen det gudomliga och det mänskliga sida vid sida. T.ex. Lukas arbetar. Han intervjuar människor, Han lyssnar, vad Petrus berättar. Han läser, vad tidigare har skrivits.  Han väljer sitt material liksom en redaktör. Men mitt i allt detta vardagliga arbete fungerar den helige Ande så, att slutresultatet är tillförlitligt Guds Ord.

 

B. Den Helige Andes ledning är inte överandlighet

Detta är viktigt att notera, därför att en viss sjuklig överandlighet ibland kan tolka saken på ett annat sätt. Man kan inbilla sig, att dessa författare var viljelösa robotar, vilka i någon slags extas skrev en slags automatskrift. Detta är typiskt ibland för mörkrets andemakter. Detta är av hedniskt ursprung och en för överandlighet typiskt tankesätt, som binder människans personlighet utan att befria.

Den äkta Helige Andes inverkan och Guds ledning däremot sker i vardagslivet och där är människans hela personlighet på ett naturligt och befriat sätt med.

 

C. Paulus´ diktamen skedde under Andens ledning

Paulus skrev på sitt eget och med sin egen stil. I allmänhet dikterade han åt en skrivare och mera sällan skrev själv. Men också hans brev blev till så, att Bibeln säger om slutresultatet, att de är inspirerade av Guds Ande nyttiga till oss. Ursprungstexterna är i sin helhet därför Guds Ord.

Detta är en viktig synpunkt, emedan vi då förstår Guds ledning också i våra liv. Vi försöker, misslyckas och stapplar, men slutresultatet är gott, såvida vi är i Guds ledning. (Nya bibeltexter kommer inte i något fall att skrivas.)

 

3. Gud har vakat över sitt Ord i alla tider

Gud har lett så, att Han har i alla tider vakat över sitt Ord, för att fullborda det.

Jer.1:12Jag skall vaka över mitt ord för att fullgöra det."

Därför har Han vakat och lett så, att Bibelordet är tillförlitligt, trots att vissa kyrkomöten (vars andlighet man kan eventuellt ifrågasätta) har stadfäst Bibelns kanon (vilka böcker ingår). Vidare finns otaliga bibelöversättningar, om vars exakthet man kan på en del punkter vara av olika åsikter. Trots alla dessa praktiska detaljer har Gud vakat, att Bibelns budskap är tillräckligt för oss människor att finna den andliga hjälp och ledning i våra liv, som vi behöver. De smärre fel, som man tycker sig ha funnit (ofta på grund av misstolkningar) är oftast av helt underordnad betydelse.

Qumrans gamla handskrifter, bl.a. Jesaja, vilka man hittade 1947 har visat, att de eventuella olikheter med tusen år senare befintliga skrifterna är nästan obefintliga.

Allmänt har konstaterats, att skrivarna under alla tider har varit oerhört noggranna vid textkopieringar.

 

4. Bibeln är historiskt sann

Vi litar på, att då Bibeln skildrar historiska händelser, är dessa helt tillförlitliga. Liknelser, poesi och bildspråk bör tolkas på deras språkliga villkor. (Härom mera senare.)

Men den prosaiska historiska skildringen är också inspirerad av sanningens Ande. Om det vid något tillfälle inte skulle ha skett på beskrivet sätt, hur kan vi då lita på händelserna är tillförlitliga vid andra tillfällen?

När Bibeln berättar, att Jesus Kristus korsfästes, blev begraven och uppstod på tredje dagen, tror vi, att detta är en historisk sanning. Men när det berättas, att Gud sände en stor fisk för att sluka Jona, som sedan var i fiskens buk tre dagar och tre nätter och sedan kastades Jona upp på land, varefter Jona gick för att predika till Nineve, måste vi anta, att detta är likaledes en historisk.  händelse.  Textens kvalitet visar, att både i evangelierna och i Jona bok skildras händelserna som verkliga skeenden.

 

A. Risken finns att ändra Bibelns historiska händelser till liknelser

Det är lätt att skilja liknelser och allegorier från prosa text. Sedan kan vi igenkänna de historiska skildringarna som sådana.

Jesus själv trodde, att Jona var tre dagar och tre nätter i den stora fiskens buk.

Ibland tränger den neo-ortodoxa, efterortodoxa eller nyliberalismen in i de kristnas bibeltolkning. Man kan påstå, att det ju inte är så viktigt, huruvida Jona verkligen var i fiskens buk. Viktigast är bokens ’budskap’ eller den ’tröst’ vi kan få därifrån. Mindre viktigt är, huruvida berättelsen är historisk eller enbart liknelse.

Men om vi går vidare på denna väg, liksom den bultmanska teologin på 1800-talet och vi är konsekventa, hindrar ju ingenting att förklara allt som liknelser – t.o.m. Jesu historiska död och uppståndelse.

Paulus skriver klart, att om inte Jesus verkligen har dött och uppstått, då är vi fortfarande syndare. Men om Jesus verkligen har dött och uppstått, då kan du få din synd förlåten. Du kan bli fri från syndens slaveri. Beträffande hela Bibeln gäller samma princip.

Därför är Bibelns historiska tillförlitlighet också grundvalen för vår frälsning.

 

B. Också Jobs bok är en historisk skildring

Jak. 5:11 Ni har hört om Jobs uthållighet

Några har förnekat Job som en historisk person, därför att boken inte är kopplad till andra böcker i Bibeln. I allmänhet är händelserna sammankopplade med någon känd kungs regeringstid. Detta hör i allmänhet till Bibelns natur.

Av någon anledning saknas detta i Jobs bok. Därför anser några, att det är enbart en liknelse. Men Jakob berättar, att vi känner Jobs uthållighet. Alltså är det fråga om ett verkligt lidande i en historisk verklig händelse. Job fick fysiskt erfara Guds hjälp. Vilken tröst skulle det vara, om vi berättar, att någon man i en saga fick lida och i samma saga hjälpte Gud honom? Våra lidanden är i varje fall ingen saga. Vi lider mycket konkret och våra prövningar är verkliga. Vi måste få veta, att Gud hjälper oss i vår konkreta situation.

 

C. Moseböckerna är skrivna av Moses

Man har mycket grälat om, huruvida Moses verkligen har skrivit eller redigerat dessa böcker, som bär hans namn. Om vi tror på Jesus, får vi svar mycket enkelt och klart. Jesus själv säger, att Moses har skrivit offer- och tempelreglerna  (Matt. 8:4 den offergåva som Mose har föreskrivit..) samt  Luk.5: 46 ’Om ni trodde Mose, skulle ni tro på mig, ty om mig har han skrivit. 47 Men tror ni inte hans skrifter, hur skall ni då kunna tro mina ord?"

Han trodde, att Moses hade skrivit profetia och ansåg den vara sann. Han trodde också på syndafloden under Noas tid och att Gud i begynnelsen skapade människan till sin avbild, till man och kvinna osv. Vi kan med stor förtröstan tro på samma sätt som Jesus.

 

5. Kristi väsen är nyckel till att förstå Bibelns felfria natur:

1. Jesus är verklig och evig Gud
2. Jesus är en verklig och historisk människa
3. Jesus är en verklig syndfri och felfri människa

 

Bibeln har samma natur som Kristus:

a)      Den är en gudomlig uppenbarelse

b)      Den är en historisk uppenbarelse

c)      Den är en felfri uppenbarelse

 

Man har påstått, att det måste finnas felaktigheter i Bibeln, om man erkänner, att den också är en mänsklig bok. För inte den mänskliga naturen med sig misstag? Det behöver den ingalunda göra. Om vi ser på analogin med Jesu natur, så måste vi inse, att hans mänsklighet inte gör honom till en syndig eller felbar människa. Han var född genom den Helige Ande av en jungfru och därför var han en fullständigt syndfri och felfri människa. Också Bibeln är en fullständig, felfri Guds uppenbarelse, trots att den har delgetts oss via människor. Sålunda hjälper oss Kristi väsen att bättre förstå grunderna för Bibelns felfrihet.

Vad ger oss fog för denna jämförelse? Bibeln gör själv denna jämförelse.

Joh.1:1 1 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.  … 14 Och Ordet blev kött och bodde bland oss

Uppb.19:13 Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn han har fått är "Guds Ord".  

Bibeln säger, att Jesus är Ordet. När Bibeln säger, att den är Guds Ord, måste vi ju inse, att Bibeln har de samma egenskaper som det Guds Ord, som blev kött. Eller som en mänsklig uppenbarelse är den felfri och fullständig, emedan den är inspirerad av den Helige Ande.

 

1.2.3 Hur kan vi förstå Bibelns normativa funktion

 

En viktig del av vår bibelsyn är, på vilket sätt jag är skyldig att följa denna bok. På vilket sätt bör jag förstå dess normgivande funktion

 

1. Vår lydnad för bibelordet baserar sig på vår bibelsyn

Vi måste beakta två felbedömningar eller snedvridningar, vilka är ytterst vanliga.

 

Felbedömning  A: Bibeln är enbart en historisk framställning

Enligt denna tänker man, att Bibeln är en historisk framställning, som är bunden bara till den tid och den kultur, som rådde den tiden och den beskriver bara den tidens uppfattningar om Gud och tron. Men enligt detta tänkesätt, kommer man snart till den slutsatsen, att ingenting förpliktar oss till någonting. Vad blir då kvar av Bibeln? En källa för vissa liberalteologiska forskare? Liberalteologin behandlades helt kort tidigare. Men vad kan vi vanliga människor ha för nytta av en dylik Bibel?

 

Felbedömning B: Bibel innehåller enbart evig uppenbarelse

Sedan finns den andra ytterligheten med sitt dike: Bibeln är helt och hållet en evig och oss förpliktande uppenbarelse. Denna felbedömning förekommer närmast i de kretsar, vilka representerar en konservativ bibeltrogen bibelsyn, vilket författaren representerar och undervisar.

Om vi närmare granskar denna felbedömning, där allt i Bibelns måste tas bokstavligt gällande för alla tider, också för oss, märker vi, att vi snart hamnar i stora svårigheter.

T.ex. Mose lag säger: ’döda inte’, ’gör inte äktenskapsbrott’, osv. Dessa saker anser vi tydligt som Gus eviga bud och Hans vilja gällande alla människor i alla kulturer. Men lite senare läser vi t.ex.:

5 Mos.22: 11 Du skall inte klä dig i tyg av olika garn, av ull och lin tillsammans.

Detta är ju Guds ord liksom de tidigare. Varför lämnar vi dem obeaktade?

Eller Jesus sade åt lärjungarna, när de gick ut för att evangelisera:

Matt.10: 9 ’Skaffa er inte guld, silver eller koppar i era bälten, 10 inte lädersäck för resan, inte två livklädnader, inte sandaler eller stav’

Om Bibeln är Guds eviga ord, varför bryts det så mycket enbart mot denna uppmaning? Knappast går någon evangelist i vintertid i Norden utan skor, när de förkunnar evangelium.

Vi måste sålunda finna vissa regler, med hjälp av vilka vi kan avgöra, vilka saker är bundna till viss tidpunkt och plats och vilka saker förpliktar oss till efterföljelse. Alla ställen är härvidlag inte alltid lätta att avgöra. Beträffande många saker uppstår därför lätt hård polemik. Som tur är, finns i Bibeln många kriterier och riktlinjer, som hjälper oss att bättre förstå, vad det är fråga om i många fall.

Vi förstår Bibelns normativa funktion på basen av dess gudomliga natur: ’Herren har sagt’. Vi försöker inte i första hand söka mänskliga teorier, hur vi skall förstå dessa riktlinjer, utan vi vill verkligen låta Bibeln själv förklara, hur dess normer skall efterföljas.

Så t.ex. följer vi inte Mose lag, eftersom Bibeln själv förklarar, att den var en tidsbegränsad lag i vars ställe har gjorts ett nytt förbund. Därför omskär vi inte våra pojkbarn vid 8 dagars ålder, som Mose lag påbjuder. Lager påbjuder, att de oomskurna skall förintas från folket. Vi gör inte så. Detta är rätt, därför, att Bibeln själv meddelar oss, att lagens betydelse ha ändrats och vi har ett nytt förbund.

 Nu kan någon fråga, vilken betydelse gamla förbundets budskap då har? Gud vill, att vi genom detta bättre skall lära oss förstå de principer, vilka ligger bakom nya förbundets budskap. Men vi efterföljer dem inte lagiskt liksom judarna i Gamla testamentets tid gjorde, utan vi får nyttig lärdom från dem. Vi får en djupare förståelse (åtminstone borde få) för Guds handlande genom tiderna. Men vi läser inte Bibeln på måfå kanske enligt ’tumregelprincipen’, fastän denna någon gång kan ha gett resultat. Men Bibeln bör förstås genom trägen bibelläsning, där vi öppet och ärligt söker de principer, som Bibeln vill uppenbara för oss.

 

1.3 Huru Bibeln bör tolkas?

 

1.3.1 Den allegoriska tolkningsprincipen och dess nackdelar  

 

En nackdel vid utforskningen av Bibeln är människan traditionsenliga böjelser till allegorisering eller sökandet efter liknelser. M.a.o. bakom textens naturliga och bokstavliga betydelse försöker man finna och plocka fram de mest kuriösa och hemliga betydelser i all oändlighet. Detta betyder förstås inte, att all allegorisering skulle vara enbart en dålig sak. Men ofta kan dessa våra enträgna försök att allegorisera hindra Guds Helige Ande att öppna Ordet för oss.

Litet tillspetsat kan man säga, att denna allegoriska förklaringstradition gör Bibeln till en mytisk och hemlighetsfull bok, varifrån man försöker under den bokstavliga betydelsen plocka fram de hemliga tolkningar, som man tror är Guds budskap. Men denna strävan kan lätt leda oss vilse på samma sätt som de katolska skolastikerna i tiden, vilka tolkade Bibeln enligt sitt eget förgottfinnande.

Risken beträffande denna tradition är, att man blir offer för allehanda fantasifoster och plötsliga ingivelser, vilka kan vara nästan gränslösa.

Visserligen kan den Helige Ande förhärliga och öppna för oss bibelordet på många sätt. Men vi bör i första hand alltid ta det, som det är skrivet. Hur kan vi annars vänta oss finna sanningen.

Det tidigare nämnda är också den lates sätt att läsa Bibeln. Den förutsätter inga historiska fakta t.ex. om tidpunkten, som texten  beskriver. Vi behöver ingen bakgrundsinformation om förhållandena den tiden. Vi behöver inte ta ställning till språkliga detaljer, osv. Lättja inför ordet för knappast välsignelse med sig, trots att det  förstås är den Helige Andes uppgift, att öppna ordet för oss.

 

1. Den allegoriska förklaringstraditionen är av hedniskt ursprung     

Traditionen hänför sig till den grekiska antikens tider, då det fanns en mycket mångsidig mytologisamling. Därifrån ville grekerna hämta visdom och regler för sina liv. Därför utvecklades med tiden allehanda levnadsregler med hjälp av allegoriska förklaringar.

Men grekerna hade å andra sidan det filosofiska, sofistiska tankesättet, vilket baserade sig på förnuft och etik. Det västerländska tankesättet har tagit många intryck härifrån. Grekerna hade å ena sidan en förnuftig visdomstradition, men som motvikt hade de en mytisk tradition.

Den allegoriska förklaringstraditionen försöker hitta jämvikt mellan en filosofisk visdom och mytiska gudasagor och sålunda finna en lämplig ’ljusglimt’ för det vardagliga livet.

 

2. Det allegoriska förklaringstraditionen slutade vid reformationen

Alexandria var en av de stora världsstäderna, där grekisk bildning och filosofi nådde sin höjdpunkt. Den var också hemvist för de lärda och vis judarna. Där översattes Gamla testamentet till grekiska av 70 lärda judar (Septuaginta).

Denna översättning användes av Jesus och hans lärjungar. Fastän den var en mindre noggrann översättning, dög den ändå åt apostlarna i deras undervisning. Citaten från Gamla testamentet i våra Nya testamenten härstammar just från ’septuaginta’-översättningen. Därför kan de i någon mån avvika från texten i våra Gamla testamenten.

Det var just i Alexandria, som den allegoriska förklaringstraditionen överfördes till judarna. De började förklara Gamla testamentet på ett allegoriskt sätt. Sedermera överfördes traditionen till kyrkorna. I början av vår tideräkning behärskade kyrkofäderna detta tolkningssätt av Gamla testamentet. All dess undervisning och historiska berättelser förandligades. Detta sätt lever än i våra dagar.

Vid reformationen förkastade Luther totalt det allegoriska synsättet. Han var egentligen tvungen att göra så, emedan det hade fullständigt förvrängt bibeltolkningen. Endast de katolska prästerna hade rätt att tolka Bibeln. All förklaring var allegorisk och totalt godtycklig. Därför var Luther tvungen att börja från början och betona Bibelns bokstavliga betydelse och dess historiska fakta.

 

3. Jesu liknelse om den barmhärtige samariten har allegoriserats

Jesus berättade denna liknelse åt den laglärde, som ville snärja honom (se närmare Luk.10:30-37).

Liknelsen har i otaliga predikningar allegoriserats: Mannen är en syndare, vilken rövarna eller synden och den onde anföll och lämnade i ett bedrövligt tillstånd. Sedan gick ’lagen’ förbi, liksom också profeterna. Men sedan kommer den föraktade samariten eller evangeliet, som lyfter mannen på åsnan (Jesus) och för honom till härbärget (församlingen). Sedan ges två denarer (Gamla och Nya testamentet) åt värden, för att denna skall sköta den till församlingen förda frälsta själen.

Säkert menade Jesus inte, att liknelsen skulle tolkas på detta sätt. Hans åhörare visste ingenting om dylika förklaringar. I och för sig är alla dessa saker riktiga. Syndaren är slagen av synden och lagen. När han blir frälst och kommer till tro, bör han ledas till Guds församling. Både Gamla och Nya testamentet bör vara för oss till andlig näring. Men frågan är: Undervisade Jesus i denna liknelse just om dessa saker?

Om vi tillämpar denna allegoriska förklaring, går vi miste om, vad Jesus verkligen ville säga. Han ville ge svar på den laglärdes fråga: "Vem är då min nästa?" Den laglärde förstod säkert liknelsen. Den var en uppmaning till honom: du och gör som denne av dig föraktade, irrläriga samarit.

Vid bibelläsningen borde vi alltid försöka först sätta oss in i, hur åhörarna eller de, som berördes av saken, uppfattade budskapet eller situationen. Endast då kan bibelordet öppna sig på ett naturligt sätt utan allegoriska onaturliga belastningar.

 

1.3.2 Reformationens inverkan på bibeltolkningen

 

När det allegoriska traditionen övergavs, framsteg några centrala principer för bibeltolkningen:

1. Bibeln bör tolkas bokstavligen, med beaktande av språklig stil eller litterär stil.

2. Bibel bör i första hand förklaras med Bibeln

3. Bibeln är en förståelig bok

 

1. Bibeln bör tolkas bokstavligen (Sensus literalis)

Bibeln bör tolkas bokstavligen enligt den mest naturliga och enklaste betydelsen med beaktande av de språkliga och litterära aspekterna. T.ex. om i texten säges, att Jesus kom emot dem gående på vattnet, så förstår vi att det hände, som berättas oss i texten.

Detta gör, att vi lätt beskylls för fundamentalism. Man säger lätt: ’inte tar du väl Bibeln alltför ordagrant. Inte hugger du väl bort din hand, om du frestas, eller river ut ditt öga om du blir förförd, osv.’

När vi säger, att vi tar Bibeln bokstavligen, måste vi ju också definiera, vad vi menar med denna bokstavliga förståelse och tolkning.

 

a) De språkliga stilarterna och litteratur stilen bör beaktas

Bokstaven är den minsta elementära delen av en bok. Av flera bokstäver bildas ord och av många ord bildas en bok.

När vi tolkar Bibeln bokstavligen, betyder detta, att vi gör en bokstavlig eller språklig kvalitetsanalys av det lästa.

Endast denna språkliga kvalitetsanalys ger oss riktlinjerna för den bokstavliga tolkningen. Om vi läser poesi, t.ex. psalmerna, där det finns många språkbilder, betyder den bokstavliga tolkningen, att vi först tar i beaktande, att det är fråga om poesi och tolkningen sker enligt poesins egna villkor.

Poesin tolkas enligt poesins regler, prosa eller berättelser enligt prosans regler, liknelser igen enligt villkoren för dessa.

Gud har gett oss sin uppenbarelse i språklig form och budskapet följer det mänskliga språkets lagbundenheter, vilka erkänns och utnyttjas.

När det berättas, att Jesus gick på vattnet, är detta prosa. Det berättas helt enkelt, vad som hände. Det är inte fråga om liknelse och det är inte heller poesi. Det är inte fråga om uppenbarelser eller apokalyps, det är klar prosa. Åtminstone författaren avsåg det. Det är en annan fråga, tror vi det.

Detta är verklig exeges eller bokstavlig bibeltolkning. Den förutsätter en språklig kvalitetsanalys.

I Bibeln finns många märkliga uttryck, som t.ex.

Jes.55:12 alla markens träd skall klappa i händerna

Ps.114:4 Bergen hoppade som baggar, höjderna som lamm.

Analysen berättar oss, att här är fråga om poesi, som berättar med poesins hjälpmedel om stor glädje i Gud och ingalunda ett historiskt fenomen, även om möjligen i bakgrunden kan ha varit någon naturkatastrof, genom vilken Gud har talat. I varje fall utgör psalmerna poesi, som förkunnar Guds ofelbara ord, profetior och gudomliga sanningar med hjälp av poesi.

 

b) Användningen av språkbilder i Bibeln

Jesus säger: Joh.10:9 ’Jag är dörren. Den som går in genom mig skall bli frälst, och han skall gå in och gå ut och finna bete.’

Detta betyder ingalunda, att Jesus är trä, som är fäst vid väggen vid axeln och vristen och som knarrar alltid, när någon vänder honom. Detta är inte rätt bokstavlig tolkning. Vi gör först en skriftlig kvalitetsanalys och konstaterar, att vi har framför oss en språkbild eller metafor av Jesu tal.

Andra dylika språkbilder är t.ex. ’molnen är som vagnar’, poetisk språkbild vanlig i psalmerna. ’Flisan i broderns öga, bjälken i eget öga’, ’den kristnes vapenutrustning’ eller ’jordens fyra hörn’, mfl. är typiska dylika metaforer.

I Bibeln finns ett sådant sammanhang, där en åsna talade. Är detta en metafor eller en rapport om en ovanlig, övernaturlig händelse? När vi undersöker stället om Bileam (4Mos. 22:28) finner vi, att det är fråga om prosa och författaren menar det, som han skriver.

Vi kan sålunda hålla fast vid principen från reformationen, vilken också var principen under Nya testamentets tid, att inte ett enda Guds Ord försvinner, utan vi kan ta det bokstavligt, bara vi gör klart för oss, vad som menas med en bokstavlig tolkning

.

2. Bibeln bör tolkas med Bibeln (Trons analogi)

Den Heliga Skriften har sin egen tolk. M.a.o. om vi vid bibelläsningen stöter på problem, söker vi inte i första hand lösning på detta problem från andra håll. Vi tror, att hela Bibeln är inspirerad av Anden och sålunda i harmoni med sig själv. Därför kan vi söka svar på våra frågor inifrån Bibeln. Bibeln är en felfri uppenbarelse, som förklarar sig själv.

 

3. Bibeln är en förståelig bok

Det var en verklig revolutionerande tanke Luther förde fram vid reformationen, att Bibeln är en klar och förståelig bok, som varje människa kan förstå och är avsedd för alla att läsas.

Oss dagens människor pinar en sådan mytisk tanke, att Bibeln är en så svårförståelig bok, att var och en kan tolka den på eget godtyckligt sätt. Ingen kan säga, att han har mera rätt än en annan. Ifall något ställe betyder en viss sak för någon, är det rätt åt honom.

Detta stämmer inte. Man kan tolka Bibeln rätt bara på ett sätt: Som den är ursprungligen avsedd att förstås.

I själva verket är största delen av Bibelns budskap lätt att förstås, liksom texten i våra tidningar. Den är avsedd som ett klart budskap från Gud.

De saker, som är svåra att förstå och kanske kräver mera ingående studier av experter, är i varje fall i minoritet i bibeltexten.

Myten om Bibelns svårförståelighet beror allra högsta grad på människors felaktiga attityder. Om man utgår från att Bibeln enbart är ett verk av människor utan gudomlig inspiration, hamnar man ofta i stora, oöverkomliga svårigheter. Detta är ofta fallet inom liberalteologin, där forskarnas långa och ingående forskningsresultat ofta faller på det enkla faktum, att man inte har beaktat de klara, grundläggande principer, vilka här gås igenom. Likaså hamnar man in i svårigheter, om man utövar ’eisegesis’ (se tidigare) dvs. man lägger in i bibelordet egna uppfattningar (vilka sedan kanske är i konflikt med andra ställen. Detta kanske görs främst i konservativt troende kretsar. Motiven kan vara oerhört varierande.

Därför måste man ta påståendena om Bibelns mytiska och konfliktfyllda innehåll med sansat lugn. Dessa grundar sig i de allra flesta fall på en systematisk strävan att totalt urvattna bibelordet, varvid inga medel skys. För många, som inte är så insatta i Bibelns innehåll och principer, kan dessa påståenden tyckas mycket bestickande och t.o.m. trovärdiga.

Därför är det viktigt, att noggrant gå igenom de riktlinjer, vilka framläggs i denna framställning.

 

Subjektivism bör undvikas

 Subjektivism kan anse som en kräftsvulst inom bibeltolkningen.  Med detta avses, att om något bibelställe tolkat på ett visst sätt är bra för dig, är det helt OK. För mig är det bättre tolkat på ett annat sätt, vilket också är OK.

Detta leder till, att sanningen blir beroende av vem, som råkar just då tolka saken. Detta är ett oerhört oärligt tänkesätt. Saken blir inte bättre av, den framförs i vidsynthetens och toleransens namn. Detta leder till att ingen (religion) kan ha mera rätt än en annan (religion). Man beaktar inte alls de sanningar Gud har meddelat oss, därför att man inte erkänner Guds och Bibelns auktoritet. Varje människa är sålunda själv den högsta auktoriteten. Inte att undra på att sanningen har försvunnit och varje individs självcentrerade, egoistiska och njutningslystna tankemodeller har ställts i högsätet.

Vår tid har avfallit från den konsekventa logiken, som hör till en gudomlig ordning. Tidigare, kanske ännu några årtionden sedan inverkade klara bevis med fakta på människor, I dag krävs det, att saken känns bra för den njutningslystna människan. Också inom den kristna verksamheten har denna trend gjort insteg. Man tror, att det inte är så viktigt, vad Bibeln lär, bara det känns bra och man får mäktiga upplevelser. Detta är en mycket farlig villfarelse, som ’lögnens fader’ sprider.

 

1.3.3 Textsammanhanget bör alltid beaktas

 

I exegesen bör alltid textsammanhanget eller den språkliga kontexten beaktas. Delar av texten får inte lösgöras från sitt vidare sammanhang. Varje bibelord och vers får sin verkliga och slutliga betydelse bara i anslutning till denna helhet.

Också i vårt dagliga tal kan vissa ord ha helt olika betydelser. Endast på basen av sammanhanget kan vi förstå dess innebörd i den specifika situationen. T.ex. ordet mål kan ha många betydelser (måltid, fotbollsmål, mål(färg), framtidsmål, (rättegångs)mål osv). Ordet ’val’ likaså (havsdjur, urval, politiska val, osv.) Så är det också med Bibelns ord och talesätt. Endast kontexten ger den slutliga betydelsen.

En huvudregel vid bibelläsning är att undvika läsning av korta verser här och där, beroende på hur det känns. Vi borde lära oss att studera längre sammanhang.

T.ex. de apostoliska breven till vissa församlingar var avsedda att läsas från början till slut som helheter. Ibland hänvisades till brev till andra församlingar. I breven ges ofta praktiska råd beträffande de problem, som fanns i församlingarna, t.ex. i Korint. Tyvärr har vi inte alltid tillgång till närmare detaljinformation om dessa problem och de kulturella förhållanden den tiden, varför vi kanske gör felaktiga slutsatser utgående från våra förhållanden. För brevens mottagare var texten helt klar. I vissa fall var de direkt svar på frågor, vilka genom vissa personer förmedlats till Paulus.

 Dessa brev hade en viss uppbyggnad liksom i alla antiken brev den tiden: 1) hälsningar  2) tacksägelser  3) själva sakinnehållet  4) sluthälsningar

 

1. Den rätta och felaktiga tolkningen av Jobs bok

När Jobs vänner talade till Job mycket om Gud, kan man kanske tänka sig, att Gud är sådan, som dessa framställde honom. Dessa tal utgör många kapitel. Men senare, när vi läser vidare, kommer vi till ett ställe, där Gud förebrådde dessa män:

Job 42: 7 Sedan HERREN hade talat dessa ord till Job, sade HERREN till Elifas från Teman: "Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.

Men om vi inte läser hela boken, kan vi tro, att de uppfattningar dessa vänner sade om Gud, är riktiga och allmängiltiga. (Läs mera i 3.2.1.3

Att ta ut text från sitt sammanhang leder lätt till irrläror. Om man samtidigt utövar eisegesis, kan man ur Bibeln få nästan allt, som man vill. Men dylik irrlära är aldrig i överensstämmelse med Bibelns helhetsbudskap. Detta helhetsbudskap är, vad vi bör eftersträva, ty endast det kommer från Gud.   

 

2. Felaktig tolkning av tungomålstal  1 Kor. 13:8-10

En gång kom ett jehovas vittne och berättade, att i Bibeln sägs, att ’tungomålstalen skall tystna’

På basen av denna vers har de enligt egen uppfattning en biblisk lära, att om någon talar i tungomål, är detta från Satan. I Bibeln sägs ju tydligt, att tungomålstalandet skall upphöra!

Men låt oss läsa hela sammanhanget:

8 Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå. 9 Ty vi förstår till en del och profeterar till en del, 10 men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.

Vi inser, att detta betyder, att när det fullkomliga en gång kommer i himlen, behövs inget profeterande eller tungomålstal. Vår bristfälliga kunskap byts till det fullkomliga. Men till dess behövs både profeterande och tungomålstalande.

Genom att ta ut en vers och läsa den på ett visst sätt utan att beakta helheten, kan man få nästan vad som helst. Men detta är inte i överensstämmelse med Bibelns väsen.

 

3. Tolkningen av ’lejon’

Bibeln talar bildlikt om lejon t.ex.

1 Piet. 5:8 " Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka 

Någon, som sporadiskt läser Bibeln, får lätt den uppfattningen, att lejon i Bibeln betyder djävulen. Men Uppb.5.5 säger: ’Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat, och han kan öppna bokrullen och bryta dess sju sigill."

Men här är tydligt tal om den uppståndne Jesus Kristus, som övervann döden.

Vi ser, att varje ord i Bibeln får sin verkliga betydelse endast ur sin egen kontext. Här är det verkligen stor skillnad mellan själafienden och Jesus Kristus.

 

1.4 Bibelns tolkningslära eller hermeneutik

 

Bibelns förklarings- och tolkningstradition börjar med Esra:

Neh, 8:8-9 prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket, sade till allt folket: "Denna dag är helig för HERREN, er Gud. Sörj inte och gråt inte." Ty allt folket grät, när de hörde lagens ord.

 

1.4.1 Hermeneutiken kan basera sig enbart på en rätt utförd exeges

 

Ordet hermeneutik eller Bibelns tolkningslära har sina rötter i den grekiska mytologins Hermes-guden. Hans uppgift var, att förklara, vad människorna skulle göra i praktiken, när gudarna befallde någonting. Enligt  Apg. 14 i Lystra blev Paulus förliknad vid Hermes, därför att han talade och förklarade.

 

Felaktiga tolkningar beror på brist i exegesen
De flesta problem vi har i frågor om den kristna läran ansluter sig just till hermeneutiken, eller hur vi tolkar och tillämpar Bibeln i praktiken. Oftast görs fel av den orsaken, att exegesen eller sökandet av den ursprungliga betydelsen har blivit halvvägs eller försummats totalt. Endast en rätt utförd exeges för oss möjligast nära den ursprungliga betydelsen eller vad den betydde för de första åhörarna. Det kan inte betyda annat för oss heller, varför hermeneutiken kan basera sig endast på en rätt utförd exeges.

Några exempel:

1 Kor 15:29 " 29 Vad uppnår annars de som döper sig för de dödas skull? Om döda inte alls uppstår, varför döper man sig då för deras skull?"

 

1)  1 Kor 15:29 fel hermeneutisk tolkning

Paulus frågar, varför några korintier döper sig för de dödas skull, om uppståndelse inte finns. Vi vet, att en dylik sed finns hos mormonerna. De använder detta för att evangelisera människor och stöder sig på detta bibelord.

Men undervisas här om ett dylikt dopsätt som ett kristet dop?

I verkligheten hänvisas bara till någonting, som korintierna kände till. På inget annat ställe i Bibeln hänvisas till dylikt dop. Det har blivit totalt oklart, vad det är fråga om.

Det är fel hermeneutik, att börja tillämpa sådant i praktiken, som är i förbifarten nämnt om på enbart ett ställe utan närmare förklaringar. Vi märker genast, att det inte kan vara Guds avsikt att på detta sätt frälsa människor eller evangelisera, därför att detta är helt främmande för Bibelns undervisning.

 

2)  1 Kor 15:29 rätt hermeneutisk tolkning

Vi startar med exegesen: 1. Vi beaktar först den historiska bakgrunden. Det var en sedvänja, som korintierna kände till och Paulus hänvisade till. 2. För det andra beaktar vi kontexten. I kapitlet är det från början till slut fråga om de dödas uppståndelse. Huvudbudskapet är, att det en gång kommer de dödas uppståndelse. På samma gång riktar han budskapet till dem, som inte trodde på de dödas uppståndelse genom att hänvisa till någon praxis, vilken är obekant för oss, där några döper sig för de dödas skull. Med detta vill Paulus fråga, att är det inte inkonsekvent att döpa sig för de döda, om dessa inte uppstår.

Lägg märke till, att Paulus här inte undervisar om dopet. Han undervisar om de dödas uppståndelse. Undervisning om dopet finns på många ställen i Nya testamentet.

Vi ser, att i exegetiken är det livsviktigt, att vi noga undersöker, vad som har sagts och i vilket

 

3)  Mark 16:18 fel hermeneutisk tolkning

Mark 16:17 Tecken skall följa dem som tror detta. I mitt namn skall de driva ut onda andar. De skall tala med nya tungor. 18 De skall ta ormar i händerna, och om de dricker något dödligt gift skall det inte skada dem. De skall lägga händerna på sjuka, och de skall bli friska."

I Amerika och på annat håll finns sekter, till vilkas gudstjänstritualer hör, att man för in stora korgar med ormar och sedan lyfter dem i Jesu namn. Detta enbart därför, vad som är nämnt i Mark.16:18. Så har man tolkat detta ställe, liksom Jesus skulle ha nämnt, att det bör höra till gudstjänstordningen.

Från Bibeln har vi ett exempel, hur dessa Jesu ord fungerar i praktiken. I Apg.28:3-9 läser vi om, hur Paulus blev biten handen av en giftig orm på ön Melite (Malta). Människorna såg, hur ormen hängde i Paulus´ hand, men han skakade bort den i elden. Först trodde folket, att Paulus var förbannad av gudarna, men när ingenting hände, började de anse honom som en gud. Därefter fick Paulus be för de sjuka på ön och de blev friska.

Märket, som Jesus talade om, följde Paulus, så att Gud bevarade Paulus från ormens gift. Men trots detta, undervisade Paulus aldrig, att man borde lyfta ormar.

Därför bör man noga undersöka till vilket sammanhang de omnämnda sakerna hör, att vi inte tillämpar dem på fel sätt.

 

1.4.2 Framåtskridande eller induktiv metod

 

1. Vad är textens innehåll? (exegesen berättar oss detta)

Vi måste göra frågor:

-          Vad hände egentligen och hur hänför sig händelsen till den tidens seder och kultur?

-          Hur förstod de människor, vilka var närvarande, det som hände eller sades och hur inverkade det på dem?

-          Vad var det, som speciellt fäste deras uppmärksamhet? Osv.

 

Som exempel Joh.13:1-13 (Läs hur Jesus tvättade lärjungarnas fötter)

För att förstå textens innehåll, behöver vi beakta den tidens kulturella och historiska bakgrund.

När en gäst kom till hemmet den tiden, var det slavarnas (doulus) eller tjänarnas första uppgift att tvätta dennes fötter. I tamburen fanns ett tvättfat för detta ändamål. Klimatet var torrt och hett, och fötterna blev varma och dammiga, när man använde öppna sandaler. Därför var det en välkommen tjänst att få fötterna tvättade. I rikare hus fann slavar för ändamålet, i fattigare var det husbonden själv som tjänade sina gäster, när de kom.

Nu förstår vi, vems uppgift fottvagningen var. När Jesus plötsligt före nattvarden började tvätta lärjungarnas fötter, blev det en chock för Petrus. (Herre, inte är du någon slav, inte får du tvätta mina fötter.) Petrus kunde inte förstå Jesu handling. Varför skulle nattvardsbordets husbonde plötsligt bli slav?

 

2. Vad är textens budskap?

Jesus tog slavens uppgift, när han tvättade lärjungarnas fötter. Detta är innehållet, från vilket vi kan finna textens budskap

Jesus själv frågade, huruvida lärjungarna förstått:

"Förstår ni vad jag har gjort med er? 13 Ni kallar mig Mästare och Herre och det med rätta, ty det är jag. 14 Om nu jag, er Herre och Mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.’

Liknande undervisning finns också i direkt form:

Matt 20:25 Men Jesus kallade dem till sig och sade: "Ni vet att folkens ledare uppträder som herrar över sina folk och att deras stormän använder sin makt över dem. 26 Men så skall det inte vara bland er. Nej, den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, 27 och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav. 28 Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."  (Se också Mark.10:44)

Nu kan vi på rätt sätt komma till den induktiva metodens tredje punkt och ställa frågan:

 

3. Vad är textens tillämpning? (Den egentliga hermeneutiken)

Hur kan vi tillämpa denna text i vår omgivning? I samband med nattvarden tillämpas fottvagning konkret i vissa församlingar. Men var det Jesu avsikt, att denna detalj, vilken hör till Orientens heta klimat skall tillämpas överallt i världen?  Eller är det så, att denna tjänande attityd gentemot varandra, vilken här kommer fram i denna händelse, är det primära budskapet, vilket gäller för alla tider överallt i världen? Här är textens tillämpning i djupare mening. Detta är hermeneutik. När du tjänar andra och visar dem kärlek på alla sätt, tillämpar du textens hermeneutik på rätt sätt.

Obs! Varje text kan ha endast en tolkning (här en tjänande attityd) men den kan ha flera olika praktiska tillämpningar. 

 

1.4.3 Det primära syftet för rätt bibeltolkning

 

Detta syfte för rätt exegetik och hermeneutik framkommer tydligt i följande vers:

Joh 20:31 "31 Men dessa (tecken) har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.’.

Men allt är inte nedtecknat, endast utvalda avsnitt.

Joh 21:25 25 Jesus gjorde också mycket annat. Om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas.

Detta är Guds avsikt beträffande hela Bibeln. Vi får inte svar på alla frågor, som vi så nyfiket frågar. Men vi får den hållbara grund för vår tro, att vi kan leva i ett rätt förhållande till Gud.

 

Ytterligare exempel på vikten av rätt exeges inom hermneutiken:

1)  Gal 1:11 fel tolkning

Gal.1:11 Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. 12 Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus’.

Här finns vissa nyckelord för Galaterbrevet.

Många tillämpar detta på fel sätt. Tyvärr har hållits otaliga predikningar, där man har försökt genom mångahanda lagiska uppmaningar, förbud och påtryckningar få den ’olyckliga’ församlingen att förstå, att den måste ’helga sig’, eftersom evangelium inte kommer från människor. Därför bestämmer man, vilken musik man får lyssna till, hur man måste klä sig, hur man måste förhålla sig till smycken, TV och liknande saker. Detta görs för att försvara sig mot de mera frisinnade åsikter, vilka naturligt bedöms som sådant, som ’kommer från människor’. Dylik hermeneutik är tyvärr vanlig på basen av denna bibelvers

 

2)  Rätt tolkning av Gal 1:11

Vi frågar oss först, vad det är, som inte är enligt människor. För den skull läser vi helst hela Galaterbrevet. Snart kommer vi till följande vers:

Gal 2:16 Men eftersom vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, så har också vi satt vår tro till Kristus Jesus, för att vi skall stå som rättfärdiga genom tro på Kristus och inte genom laggärningar. Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.

Här är den sanning, som Paulus betonar i hela Galaterbrevet (jämte andra ställen!). Detta att människan blir frälst genom tron på Jesus Kristus och inte genom laggärningar, är just det evangelium, vilket inte är enligt människor.

Exegetiken håller oss inom Guds Ords gränser och hermeneutiken tillämpar Ordet på sådant sätt, som det är ursprungligen avsett.

 

3)  Lagens förkunnare blir förbannade i Bibeln

Paulus har hårda ord mot dem, som inte håller sig till det äkta evangeliet.

Gal.1: 8 Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. 9 Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse.

Gal,3:1 Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat er, ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst? 2 Endast det vill jag veta: tog ni emot Anden genom att hålla lagen eller genom att lyssna i tro? 3 Är ni så dåraktiga? Ni som började i Anden, skall ni nu sluta i köttet?

Han talar till dem, som i församlingen började förkunna Mose lags förordningar och egen lagisk undervisning. Gud godkänner inte, att Hans barn binds till lagens slaveri, vilket Jesus kom för att befria oss ifrån i det nya förbundet. De förkunnar, att förutom nåden behövs ännu laggärningar. Vi borde också i vår tid finna den rätta balansen mellan lag och nåd. Vi är på säker grund, när vi genom rätt exegetik kommer in i evangeliets text och förstår dess innebörd i den rätta kontexten. Evangeliet är skrivet, för att vi genom det och genom tron på Jesus skall  ha liv, ja, liv i överflöd’ och lära oss trons lydnad.

 

1.5  Tolkningen av Nya testamentets brev och vissa tolkningssvårigheter.

 

Dessa brev är i första hand skrivna till den tidens församlingar och enskilda personer. De är skrivna på basen av den tidens konkreta behov i de första församlingarna. Det faktum, att dessa har bevarats och blivit en del av den Heliga Skriften, Bibeln, är en underbar och storartad Guds plan, vilket vi får vara tacksamma för.

Att studera dessa brev är inspirerande och spännande, men de för med sig vissa problem för oss. Eftersom dessa brev ursprungligen är skrivna till vissa människor angående vissa saker, följer härav att trots det gudomliga budskapet, som det förmedlar, en del saker blir oklara för oss, därför att vi inte känner alla detaljer, vilka mottagarna kände till.

 

1)  2 Tess 2:6 Antikristus´ uppenbarelsetidpunkt blir oklar

Paulus skriver, hur Antikristus kommer att uppenbara sig i ändens tider och att Jesus inte återvänder förrän så har skett. Detta betonar Paulus. Men sedan berättar han, vad som sker dessförinnan:

’Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud.5 Kommer ni inte ihåg att jag sade er detta, när jag ännu var hos er? 6 Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han kan träda fram först när hans tid kommer. 7 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen.

Detta är en klar profetia, men vi märker en sak, som kopplar den till den tidens människor. Paulus hade tidigare redan talat om dessa saker, när han hade besökt Tessalonika. När de fick detta brev, kom de genast ihåg, vad hade sagt direkt vid sitt besök och de förstod genast hela sammanhanget. Men det som Paulus hade sagt direkt åt tessalonikerna förblir en hemlighet för oss.

(Översättarens anmärkning: Många kanske skulle önska sig närmare detaljer och tidtabeller för de olika stadierna i samband med ändens tider. Nu förblir dessa i viss mån diffusa och det finns olika tolkningar. Jag tror, att detta är Guds stora vishet. Skulle vi ha exakta tidtabeller och händelseförlopp, skulle detta ha som följd, att på grund av människors ondska och mångahanda själviska motiv skulle dessa uppenbarelser utnyttjas på ett sätt, som inte skulle vara i överensstämmelse med Guds planer. Därför har vi getts enbart uppmaningen: ’Vaka och bed!’)

 

2) En tolkning av 2 Tess 2:6: Antikristus kommer efter församlingens uppryckande (1 Tess 4:17)

När vi försöker göra exeges av denna vers, skull vi önska att veta, vad Paulus hade sagt åt tessalonikerna. Detta är dock omöjligt för oss. Därför måste vi försöka få ledtrådar från andra håll i Bibeln och på dra slutsatser av dessa. Många forskare har försökt göra detta och kommit till olika slutsatser. Några har förklarat, att det romerska riket var ett hinder för Antikristus´ framträdande. Andra säger, att den lagliga ordning, som ännu på något sätt råder i samhället utgör ett hinder. Sedan finns tolkningen, att den kristna församlingen och den Helige Ande, som är verksam och närvarande i församlingen är det egentliga hindret och Antikristus kan fritt framträda först efter församlingens uppryckande, när hindret är borta.

Dessa är slutsatser, som vi gör genom att studera Bibeln i punkter, som ansluter sig till ämnet. Själv är jag böjd att hålla mig till det tredje alternativet, att församlingen och den Helige Ande utgör hindret för Antikristus´ slutliga uppträdande. Men detta är en tolkning. Men tessalonikerna behövde inte tolka dessa saker.

Vi måste godkänna i Guds uppenbarelse den egenskapen, att den kan innehålla ett budskap för vissa människor vid en viss tidpunkt.

 

3)  1 Kor 7: Paulus svar till korintiernas brev

1 Kor 7:1 I fråga om det ni skrev svarar jag: Det är visserligen bäst för en man att inte röra en kvinna. 2 Men för att undvika otuktssynder skall varje man ha sin hustru och varje hustru sin man.

Här svarar Paulus på frågor, vilka korintierna hade ställt skriftligen. Vi vet inte, vad de hade frågat av Paulus. Vissa indikationer framkommer i texten. I svaret framkommer stora principer för det kristna livet. Me detta var ursprungligen skrivet med anledningen av situationen i Korint, vilket vi kanske inte känner i detalj.

 

Översättarens anmärkningar:

En del av de ursprungliga texterna har utlämnats, därför att de utgår från visst ordaval i vissa översättningar.

Många av vår tids stridsfrågor beträffande kvinnans ställning i församlingen torde bero på bristfällig förståelse av den tidens kultur och deras seder. Paulus har ofta anklagats för sin kvinnofientlighet. Vi bör ju beakta, att kvinnans ställning den tidens samhälle var helt annorlunda än nuförtiden. Trots detta märker vi dock på många ställen, att kvinnans ställning i de första församlingarna var helt olik den tidens allmänna attityder. Mot denna bakgrund måste vi se t.ex. Paulus´ förbud för kvinnan att tala i församlingen. Många har ansett, att detta beror på vissa irriterande incidenter, vilka inte specificeras närmare, men var bekanta för både Paulus och korintierna. I det sammanhanget talar Paulus om, att det bör vara god ordning i gudstjänsterna, vilket kanske antyder egentliga orsaken. Dessutom tillämpas dessa uttalanden i sammanhang, vilka sist och slutligen hör till vår tid kristna hierarkifrågor, vilka inte nödvändigtvis är i enlighet med de nytestamentliga förordningarna. Det är tråkigt, att man ibland kivas om dessa saker på ett sätt, som sätter det primära i den kristna förkunnelsen i skymundan. Vi måste ju konstatera, att frälsningen är enbart Guds verk och gåva av nåd på basen av Jesu försoningsverk Därför utgör dessa praktiska seder och tillämpningar, fastän de har sin viktiga ställning inom kristen verksamhet, sist och slutligen en andra handens fråga. M.a.o. vi bör skilja mellan det frälsningsbudskap, som är avgörande för vår gemenskap med Gud och det praktiska kristna livet. Frälsningsbudskapet kommer från Gud och vi kan inte och får inte gå och ändra det. Det kristna livet och också den kristna verksamheten i församlingarna bör vara anpassade till den praktiska situation, som vi befinner oss i dock i enlighet med de principer och anvisningar, som vi möter i Nya testamentet. Dessa praktiska tillämpningar kan därför variera från plats till plats och från tid till tid. En sund insikt i dessa frågor utgör kanske en av de största svårigheterna inom de kristna leden. Detta betyder, att vi bör lära oss att läsa och förstå vår Bibel på ett sätt, som ger oss det rätta perspektivet både beträffande andligheten och de praktiska tillämpningarna.

 

1.6 Bibelns översättningsprinciper

(Översättarens anmärkning: Den ursprungliga versionen behandlar mera utförligt de finskspråkiga översättningar, vilka finns till förfogande. Dessa specifika avsnitt har lämnats bort. Här tas fram endast vissa allmänna principer.)

 

  1. Den ordagranna översättningen

(T.ex. svenska Bibeln 1917)

Här försöker man finna ord, vars betydelse är möjligast nära de ursprungliga. I alla fall är det inte helt möjligt, när orden kan ha lite olika nyanser. I en del språk finns helt enkelt inte direkt motsvarighet. T,ex. svenskans ord ’kärlek’ har i grekiskan tre skilda ord med olika innebörd.

Fördelar:

De är så nära det ursprungliga språkets ord och satsbyggnader som möjligt

De lämpar sig bäst för bibelstudier

De är bäst vid direkta jämförelser ord emellan

Nackdelar:

Det historiska avståndet kommer ibland alltför kraftigt fram. Vår tid förstår inte mera betydelsen av den tidens ord. Därför behövs mera bakgrundsinformation.

 

  1. Dynamisk översättning  (oftast nyare översättningar)

Här försöker man mera få de rätta begreppen och tankarna bättre uttryckta på vår tids språk än vad en rent ordagrann översättning förutsätter.

Fördelar:

Den är mera lättförståelig och hjälper oss att bättre förstå det historiska perspektivet.

Nackdelar:

Direkt jämförelse av ord är begränsad därför vissa tankar har översatts. Den tidens talesätt och vår tids talesätt motsvarar nödvändigtvis inte varandra.

 

  1. Fri översättning

Här strävar man till en popular fri översättning, vilken är möjligast lättförståelig för alla. De utgör mera fria kommentarer än rena översättningar. (T.ex. Levande Bibeln, se länkar i avsnitt 1.1.4)

Fördel:

Eftersom denna är mera förklarande, kan den i vissa fall ge en bättre insikt i budskapet åtminstone för dem, vilka är mindre insatta i Bibelns innehåll.

Nackdelar:

I en dylik ’popular översättning’ kan den ursprungliga textens betydelse beträffande detaljer gå förlorad.

Oftast är dessa översättningar gjorda av en enda person, inte av någon arbetsgrupp, varför innehållet blir i hög grad beroende av dennes åsikter och förklaringar.

 


  2.1 Bibelns språkliga aspekter

(Översättarens anmärkning: Dessa avsnitt är kraftigt förkortade.)

 

2.1.1 Orden får sin betydelse endast i den egna kontexten

 

Eftersom samma ord kan ha olika betydelser, är det viktigt att från kontexten få reda på, vad dess betydelse är just i det aktuella sammanhanget.

 

2.1.2 Ordens betydelse förändras med tiden, när språket utvecklas

 

Vi bör också beakta, att ordets nyansskillnader kan variera från tid till tid, men också på olika platser. (Jfr. olika dialekter.)

 

2.1.3 Olika ord kan betyda samma sak

 

T.ex. Matteus berättar: 

Matt 20:21  Hon sade till honom: "Lova att mina båda söner här får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene på din högra sida och den andre på din vänstra."

Och Markus berättar följande:

Mark 10:37 De svarade: "Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra."

Bägge betyder alldeles samma sak. Samma sak följande:

Matt 18:9 "… in i livet’ eller

Mark 9:47 "…in i Guds rike’

Dylika skillnader kan bero på, till vem författaren skriver.

 

2.1.4 Vissa ord kan översättas med olika ord

 

Joh 1:12 " Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.’

I 1917-översättningen används ordet makt. I grundtexten använder Johannes ’eksusia’ kan tolkas på bägge sätten. Det betyder ’makt’, vilken baserar sig på auktoritet eller ställning. I grekiskan finns också ordet ’dynamis’, vilket betyder makt eller (rå) kraft. Detta ord förekommer inte här. Det kan uppstå förvirring, ifall dylika nyanser inte beaktas.

 

2.1.5 Samma ord kan ha olika betydelser

 

1) "sarks, kött" Rom. 8:5 (köttet betyder klart av sammanhanget vår syndiga och fördärvade natur) och i Ef. 5:28, där det klart och enkelt betyder vår fysiska kropp. Samma ord kan ha helt olika betydelser beroende på sammanhanget.

 

2) "sarks, liha" 2 Kor 5:16

En intressant vers är : (Svensk Bibel 1917)

 2 Kor. 5:16. Allt ifrån denna tid veta vi därför för vår del icke av någon efter köttet.  Och om vi än efter köttet hade lärt känna Kristus, så känna vi honom nu icke mer på det sättet.  Jfr. Folkbibeln:

16 Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt sätt. Även om vi lärt känna Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte längre så.

Vems kött är det fråga om? Grundtextens betydelse är klar. Nu känner vi inte Kristus på ett mänskligt sätt utan genom Anden, eftersom vi är en ny skapelse (v.17). I Folkbibeln kommer detta bättre fram.

 

3) "hus" Rut 4:11, 1 Sam 3:15 ja Jer. 21:11-12

I Gamla testamentet talas om hus i fråga om olika saker (i vissa översättningar ’rum’)

Israels hus = Israels folk Rut 4:11.  (som har byggt upp Israels hus.)

Herrens hus = Templet, helgedom 1 Sam. 3:15 (dörrarna till HERRENS hus)

Davids hus = kungadöme  Jer. 21:11-12  (säga till kungahuset i Juda  …. Ni av Davids hus (ätt))

 

2.1.6 Samma ord kan ha olika översättningsmöjligheter

 

1) Ordet "sodzo":

Låt oss ta några exempel på detta ord i olika sammanhang:.

A) "sodzo" = frälsa och bota  Mark. 10:52 Gå, din tro har frälst dig."

B) ’sodzo" = bota enbart från sjukdom Matt. 9:22 Din tro har frälst dig’

C "sodzo" = frälsa från synden  Matt. 1:21 han skall frälsa sitt folk från deras synder

 

Alla dessa betydelser är riktiga, ty detta ord har en vidsträckt betydelse. Det innebär hela människans inre helande, helbrägdagörelse och frälsning. Vid översättning måste man därför ta det ord, som bäst passar in i sammanhanget.

 

2) Ordet  "naba":

Andra exemplet är det hebreiska ordet ’naba’, vilket har olika översättningsmöjligheter

Naba = extas, profetisk extas, profeterande:

4 Mos. 11:25   steg HERREN ner i molnskyn och talade till honom, och tog av den Ande som var över honom och lät den komma över de sjuttio äldste. Då nu Anden vilade över dem började de profetera, men det gjorde de sedan inte mer.

Vissa översättningar talar om profetisk extas. Detta är första tillfället i Bibeln, där det talas om profetiska fenomen.

Naba’ = sjunga lovsånger

1 Krön. 25:1-3  profeter med harpor, psaltare och cymbaler, … profeterade med tacksägelsesånger och lovsånger till HERREN.

Naba’ = profetera, förkunna Herrens ord

Amos 3:8  När Herren, HERREN talar, vem skulle då inte profetera?

"naba" = :profetera, förutsäga, sjunga lovsånger, hamna i extas:

 Joel 2:28-  Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött.
Era söner och era döttrar skall profetera,
era gamla män skall ha drömmar, era unga män skall se syner.

Detta bara visar, att översättning inte alltid är så entydig sak, som man kanske föreställer sig

 

3) Ordet "psykhikos"

"psykhikos" = naturlig, själslig, jordisk, timlig.

Ofta talas om själiskhet. Vad är andligt och vad är själiskt? Vi har ofta våra egna känslor och åsikter.

Svenska Bibeln 1917: 1 Kor.2:14 Men en "själisk" människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till.  Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt. Jfr. Folkbibeln:

1 Kor.2:14  En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt.

Judas 19  Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande. (Folkbibeln)  - Judas 19. Det är dessa människor som vålla söndringar, dessa som äro "själiska" och icke hava ande. (1917)

Judas ger åt detta begrepp ’psykhikos’ ett allvarligt innehåll. Här talas om avfällingar.

Jakob skriver enligt Bibel 1917 och jämför själiskhet med onda andars verk:

 Jak. 3: 14. Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen. 15. Sådan "vishet" kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de "själiska" människorna, ja, de onda andarna. 16. Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är. (Folkbibeln talar om oandliga människor.)

Bibeln tycks inte förknippa själiskhet med emotionella känslor eller överdriven entusiasm, som kanske många lätt föreställer sig. Kanske Folkbibelns uttryck ’oandlighet’, där man skjuter allt andligt åt sidan, är sist och slutligen ganska träffande.

 

2.2 Bibelns litterära former

 

1. Prosaform
Man relaterar händelser och deras förlopp med en berättande stil eller meddelar undervisning.

2. Poesi, diktform eller lyrik
Dylika avsnitt finns i Psalmerna, i profetiska böcker och även på annat håll.

3. Apokalyps
I apokalypsen beskrivs uppenbarelser och syner.

T.ex. evangelierna och de apostoliska breven är för det mesta prosa, psalmerna är lyrik. Uppenbarelseboken och delar av de profetiska böckerna är apokalyptiska skrifter

 

2.2.1 Regler för språkbildernas igenkännande

 

Hur vet vi vid vår bibelläsning, huruvida något avsnitt är en språkbild, eller skall vi förstå det som sådant eller konkret? Vad skall vi anse vara prosa? När är det fråga om uppenbarelser?

 

1. Språkbilden meddelas i texten

Joh. 2:18-21 "… Men det tempel han talade om var hans kropp"

Detta är en tacksam berättelse, när förklaringen är inlagd i texten

 

2. Texten är annars omöjlig och orimlig

Luk. 9:60 "Låt de döda begrava sina döda, men gå du och predika Guds rike!"

Det är en klar sak, att döda inte kan göra någonting. Eftersom saken är orimlig, måste här vara fråga om en språkbild. När vi studerar Bibeln, märker vi att på många ställen talas om en andlig död. Därför måste vi förstå, att här talas om andligt döda människor.

Joh 4:10 Jesus svarade henne (den samaritiska kvinnan): "Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten." 11 Hon sade: "Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? 12 Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?" 13 Jesus svarade henne: "Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. 14 Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv."

Här förstår vi lätt, att här är inte fråga om det konkreta vattnet ur brunnen, utan det livets vatten, som Jesus erbjuder genom den Helige Ande och Ordet.

 

3. Texten skulle annars vara i konflikt med sig själv

Joh. 11:25 Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, 26 och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.’

Här måste vi förstå, att det fråga om det andliga, eviga livet. Det måste gälla en andlig verklighet, ty en människa kan ju inte leva och samtidigt vara död och begraven.

 

4. Textens bokstavliga efterföljd skulle leda till en estetisk eller moralisk omöjlighet

Matt. 18:8Om din hand eller din fot förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller halt än att ha båda händerna och båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. 9 Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet med ett öga än att ha båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna.’

Här har använts ytterst kraftiga effektmedel, typiska för orientaliskt talesätt. Vi måste dock konstatera, att här är inte fråga om bildspråk eller liknelser, utan det är sann verklighet. Men uppmaningen att hugga av handen eller riva ut ögat skulle bokstavligt taget leda till en moralisk omöjlighet. Om den kristna församlingen skulle i praktiken följa denna uppmaning, skulle den vara full med krymplingar, vilka skulle vara oförmögna att i övrigt fullfölja Jesu uppmaningar. Vem är det, som inte någon gång har varit offer för förförelse och frestelser. Men vi ser inte dessa ’krymplingar’.

Vi måste vidare beakta, att det inte är handen, som frestar oss att göra det onda. Handen bara utför gärningen. Också utan händer och ögon skulle vi vara utsatta för dessa frestelser. Jesus nämner, att från människans innersta kommer dessa onda gärningar, stöld, äktenskapsbrott och andra onda gärningar. I verkligheten det enda medlet till befrielse är Guds nåd, som verkar i våra hjärtan och får oss att invärtes förändras och sålunda motstå dess frestelser.

Vi måste skilja på det som är bildspråk och vad är en allvarlig varning.

 

2.2.2 Regler för att förstå bildspråk

 

Det räcker inte med att igenkänna bildspråk, vi bör också förstå dem. Följande steg är att tillämpa reglerna för att kunna förstå dem.

 

1. Försök igenkänna bildspråkets form

Detta behandlas närmare i avsnitt 3.

Ofta gör vi dessa saker automatiskt, när vi läser Bibeln. Men i exegetiken är det viktigt, att vi igenkänner dessa regler. Det fördjupar vår förmåga att förstå Bibeln.

Luk. 12:16-21 ’Och han berättade en liknelse för dem: "En rik man hade åkrar som gav goda skördar. … "

Detta, att vi vet att det är en liknelse, gör det lättare att förstå fortsättningen i berättelsen.

 

Matt. 24:15  När ni då ser 'förödelsens styggelse', som profeten Daniel talar om, stå på helig plats - den som läser detta bör noga lägga märke till det - 16 då måste de som är i Judeen fly bort till bergen.

Här är av intresse uppmaningen att ’lägga märke till’. Det betyder, att vid läsningen bör vi för en stund gå till Daniel och läsa, vad han har skrivit om detta. M.a.o. vi bör följa textens egna uppmaningar.

 

2. Språkbildens förklaring får inte leda till konflikt med textkontexten

Matt. 7:24-27 Den som därför hör dessa mina ord och handlar efter dem, han liknar en förståndig man som byggde sitt hus på klippan. … "

Här är Jesu undervisning om de två byggmännen i bergspredikan. Många gånger uppmanas vi att bygga på ’klippan’ och då förstår vi ’kristusklippan’, eftersom Bibeln nämner att Kristus är grunden för vår tro. (Bl.a. 1 Kor.3:11, 1 Kor.10:4)

Men har klippan samma betydelse i detta sammanhang i bergspredikan?

Från vers 24 får vi svaret: Den som ’hör dessa mina ord och handlar efter dem’.

Här ger Jesus en speciell betydelse för ’klippan’

En allmän princip: Förklaringen i det omedelbara textsammanhanget är kraftigare till sitt värde än förklaringar på andra håll i Bibeln

- Först söker man tolkning i den omedelbara kontexten.

- Om den inte finns där, söker man i författarens vidare sammanhang.

- Om detta inte hjälper, söker man i författarens andra skrifter, ifall dessa finns.

- Om detta ännu inte hjälper, söker man förklaring på andra håll i Bibeln, först i samma bibeldel (evangelierna, breven eller Gt:s vishetsböcker).

- Till slut tar man hela Bibeln till hjälp.

 

3. Bildspråkets förklaring får inte vara i konflikt med den tidens seder  

Som exempel kan nämnas Jesu liknelse om de tio jungfrurna i Matt. 25:1-13. Där beskrivs den tidens ståtliga bröllopsceremonier, vilka räckte många dagar. Brudtärnorna gick att möta brudgummen, när denne hade hämtat bruden från dennes hem och de kom tillsammans till brudgummens hem. Brudtärnorna belyste vägen med sina lampor. För den tidens åhörare var detta en känd sak.

För oss med andra seder är saken inte alltid så klar. Därför kan man få höra många slags tolkningar beroende på, hur talaren eller läsaren uppfattar denna liknelse.

Det är viktigt att veta och förstå den historiska bakgrunden, om man vill förstå textens innebörd.

 

4. Man bör förstå ordens innebörd vid tidpunkten för textens skrivande

Uppb. 22:15 "Men utanför är hundarna och trollkarlarna, de otuktiga och mördarna, avgudadyrkarna och alla som älskar lögn och far med osanning.’

Många har förundrat sig över denna vers, enligt vilken hundar inte kommer in i himlen. För att förstå detta språkbruk den tiden bättre, kan vi gå till filipperbrevet:

Fil. 3:2 2 Se upp för hundarna. Se upp för de onda arbetarna. Se upp för de sönderskurna.

Här talas om de judaistiska lärare, vilka undervisade, att man måste följa Mose lag med omskärelse och annat för att bli frälst. Härmed gjorde de Guds nåd genom Kristi försoningsverk om intet.

 

5. Vid tolkningen bör man inte gå för långt in i detaljer: ’Sparsamhetsprincip’

Många gånger är vi frestade, att i vår tolkning gå alltför långt in i detaljer. När vi har den allegoriska tolkningsprincipen, hittar vi många gånger i uppenbarelsens anda många märkliga saker. Detta är tillåtet inom vissa gränser. Men när vi allvarligt försöker tolka, vad texten innebär, är säkert en viss ’sparsamhetsprincip’ på sin plats. Vi bör inte av dessa tolkningar göra dogmer och läror, även om vi har för vår egen livssituation har fått nyttig lärdom av dessa detaljer.

Man kan inte göra allmän lära för andra, ifall texten inte exegetiskt betyder, vad du har fått ut av den.

 

6. Minns att språkbildernas symboler kan variera

Matt. 13:33 "Himmelriket är likt en surdeg, som en kvinna tar och blandar in i tre mått mjöl, till dess alltsammans blir syrat."

Här talar Jesus om surdeg och jämförde med himmelriket. Här är fråga om Guds rikes natur, vilket gör att det har en inneboende dynamik och utbredningsförmåga.

 

Matt. 16:6"Akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg!" …11 Hur kunde ni tro att jag talade till er om bröd? Jag sade ju att ni skulle akta er för fariseernas och sadduceernas surdeg." 12 Då förstod de att han inte hade talat om att akta sig för surdeg i bröd, utan för fariseernas och sadduceernas lära.

Här talar Jesus om fariseernas och sadduceernas surdeg, vilken lärjungarna skulle undvika.

M.a.o. märker vi, att ordet ’surdeg’ får sin egen betydelse beroende på sammanhanget.

 

1 Kor. 5:7 ’Rensa bort den gamla surdegen för att ni må vara en ny deg, eftersom ni är osyrade. Ty vårt påskalamm Kristus har blivit slaktat. "

Här uppmanar Paulus korintierna, att rensa bort den gamla surdegen, vilket här betyder, att vi skall rensa bort de syndiga vanor, som hör till vår syndiga natur.

Av dessa exempel framgår, att språkbildens symboler varierar och den förklaring den omedelbara kontexten ger är kraftigare än de, som finns längre bort i Bibeln.

Dessa saker är viktiga att igenkänna vid vår bibelläsning.

 

2.3 Bibelns inre tolkningsordning

 

Tolkningsordningens allmänna regel och en approximativ huvudindelning:

1. Nya testamentet tolkar Gamla testamentet.
2. De apostoliska breven tolkar evangelierna.
3. Direkt uppenbarelse tolkar antydda uppenbarelser och direkt undervisning tolkar historiska berättelser.

Genast bör påpekas, att här är fråga om tolkningsordning och inte värdeordning. När vi erkänner, att hela Bibeln, både Gamla och Nya testamentet, är Gud ord, kan vi inte tänka oss att någon del av Bibeln skulle vara mera värdefull än den andra. Vi måste dock förstå de olika delarnas inbördes tolkningsordning.

I Nya testamentet finns evangelierna och Apostlagärningarna, vilka ger den historiska grunden och skildrar världens frälsningshistoria. I evangelierna berättas, hur Jesus föddes, hur han verkade och dog. I Apostlagärningarna berättas, hur de första församlingarna uppstod och verkade. I de apostoliska breven ges direkt undervisning till den kristna församlingen och förklarar evangeliets betydelse. I evangelierna finns också direkt undervisning.

 

2.3.1 Nya testamentet förklarar Gamla testamentet - den ’kristus’-centrerade principen

 

Bibelns historiska berättelser bör tolkas enligt de undervisningsmässiga eller didaktiska avsnitten. Detta sätt leder oss till en kristuscentrerad bibeltolkning. Gamla förbundets böcker berättar om, hur Gud förberedde sig att sända sin Son för att ingå det nya förbundet. Nya förbundets böcker berättar, hur Guds Son gjorde detta. En dylik kristuscentrerad tolkning är grunden för Gamla och Nya testamentets tolkningsordning.

 

Jesus själv lade grunden för en dylik princip: .

Luk. 24:27,44-47  Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna. …44 Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er, medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna." 45 Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna. 46 Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias skall lida och på tredje dagen uppstå från de döda, 47 och att omvändelse och syndernas förlåtelse skall predikas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem.

 

Vet inte Gud allt på förhand? – Undervisningen bör tolka historiska händelser och inte tvärtom

1 Moos. 22:12 Då sade han: "Lyft inte din hand mot pojken och gör honom ingenting. Nu vet jag att du fruktar Gud, då du inte ens har undanhållit mig din ende son."

Från denna bibelvers tolkade en predikant som en stor upptäckt, att Gud faktiskt inte visste, att Abraham var så här lydig, förrän Gud sade dessa ord: Nu vet jag att du fruktar Gud.

Om man skulle grunda sin uppfattning om Guds allvishet enbart på denna intressanta och rörande historiska berättelse, skulle man verkligen få den uppfattningen, att Gud inte vet någonting på förhand utan först sedan, när det har hänt.

Vi vet dock, att Gud är allvetande. Men detta får vi veta endast genom att läsa de avsnitt, som undervisar oss om Guds väsen. T.ex.

Job 37:16 16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underverk,

Då tolkar vi berättelsen i denna undervisningsmässiga belysning och bildar oss ingen lära enbart på basen av en berättelse.

Varför sade då Gud dessa ord till Abraham? Därför att Han ställde sig vid jämsides med  Abrahams och dennes prövning – i samband med denna prövning lärde sig Abraham veta , hur långt han var färdig att lyda Gud. ’Nu vet jag’ var ett tecken på att Gud själv ställde sig vid sidan om och bakom Abrahams egen medvetenhet. Denna empatiska och utgivande egenskap hos Gud framkommer på många ställen, t.ex.:

Hebr.4:15 Ty vi har inte en överstepräst som ej kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som blev frestad i allt liksom vi, men utan synd.

Vi bör ju också ta i beaktande, att denna berättelse om Abraham har en stor symbolisk betydelse, då den beskriver och förutsäger Guds egen frälsningsplan genom Jesus Kristus. Gud kan ju omöjligt ha varit omedveten om denna plan, som enligt Bibeln var planerad före världens skapelse (Ef.1:4).

 

2.3.2 Förhållandena mellan evangelierna och de apostoliska breven

 

Jesu historia, som den är berättad i evangelierna, är grundvalen för vår tro. De apostoliska undervisningsbreven å sin sida berättar för oss, vad Jesu efterföljd betyder och också vad den inte betyder.

Ibland säger man uppmanande: ’Vad skulle Jesus göra i denna situation?’ Vi också vill som Jesu efterföljare och lärjungar få svar på de praktiska frågor, vilka möter oss i vardagslivets mångahanda situationer. Men när vi läser om, hur Jesus levde och verkade, kan vi trots allt inte ha honom som absolut föredöme i varje hänseende. De apostoliska breven hjälper oss att förstå, vad Jesu efterföljelse i praktiken betyder.

 

Jesu efterföljelse

Jesus blev döpt i början av sin verksamhet. Han blev döpt av Johannes Döparen. I de apostoliska breven läser vi om, att dopet hör till den kristne efter dennes omvändelse.

I Rom.6:4 Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.

Av breven framgår, att de första kristna bokstavligen följde Jesus i detta avseende.

Kristi ödmjukhet var också en självklar sak:

Fil.2:5 Var så till sinnes som Kristus Jesus var.’

Detta är en klar uppmaning också till oss. Jesus själv uppmanar oss:

Matt.11:29  Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar.

Jesus gjorde märkliga under. Han säger:

Joh.14:12Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern.’

I Apostlagärningarna läser vi, hur apostlarna och andra (t.ex. diakonen Filippus) följde Jesu löfte och under skedde. Också i vår tid sker på många håll mäktiga under, även om nutida människors otro utgör hinder isynnerhet i sekulariserade länder, där Bibelns budskap har urvattnats genom mänskliga tolkningar.

 

Men vi kan dock inte alltid bokstavligen följa Jesus  

- Jesus blev född och levde som jude. Han blev omskuren vid åtta dagars ålder.

- Han levde då, när det mosaiska lagiska förbundet var ännu i kraft.

- Han levde ogift under hela sin verksamhetstid.

- Han försonade världens synder på korset.

Bibeln lär att bl.a. i dessa saker kan vi inte följa Jesus. Paulus t.o.m. undervisar, att om vi tillämpar omskärelse eller underställer oss de mosaiska föreskrifterna, gör vi Jesu försoningsverk på korset om intet.

Sålunda får vi viktig undervisning från de apostoliska breven.

Också våra lidande för trons skull måste vi förstå på att rätt sätt. Kristi efterföljare är kallade att lida liksom han fick lida, men inte av samma orsak. Kristus led för att försona världens synder. Ingen människa kan lida för att försona synder. Men att lida för Kristi skull på grund av vår tro på Jesus och de gärningar vi gör Jesu namn är nåd, liksom Bibeln visar.

 

2.3.3 Direkt uppenbarelse tolkar antydda frågor – undervisningsavsnitten förklarar historiska berättelser

¨

Detta är en viktig sak beträffande Bibelns tolkningsordning.

Låt oss ta som exempel frågan om änglar. Viken uppfattning har vi om dessa? Bibeln talar mycket om änglar. Vem är de?

Hebr. 1:14 Är inte änglarna andar i helig tjänst, utsända för att tjäna dem som skall ärva frälsningen?

Detta är direkt uppenbarelse. Men av vilket kön är änglarna, eller är de könlösa?

Jesus antyder någonting om änglar, när han undervisar om uppståndelsen:

Matt. 22:30 Ty vid uppståndelsen gifter man sig inte och blir inte bortgift, utan man är som änglarna i himlen.  (Äktenskapet hör till denna tid, inte efter uppståndelsen)

På basen av denna antydan gör människor lätt slutsatsen, att änglarna är könlösa andvarelser.

Men vi bör vara noga i vår bibeltolkning. Änglarna är andevarelser, vilka inte ingår äktenskap. Men var står det, att de är könlösa?

När vi läser alla ställen, där det berättas om hur änglar uppträder och verkar, ser vi, att de är av manligt kön.  Fakta om änglar i Bibeln: 1) de är andar, 2) de är manliga, 3) de har inte de sexuella behov, som finns i äktenskap.

Apg.1:10  Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem.

Vi ser här, hur lätt man drar slutsatser, om vilka Bibeln inte talar någonting.

När Jesus efter sin uppståndelse uppenbarade sig för lärjungarna bakom låsta dörrar, har man dragit slutsatsen, att en uppståndelsekropp kan gå genom dörrar. Men står det så?

Joh.20:19 På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: "Frid vare med er."

Här står inte på vilket sätt Jesus kom dit. Han bara uppenbarade sig. Behöver en uppståndelsekropp gå genom någonting? Knappast. Men människor kan säga och tänka så.

I direkt uppenbarelse bör man vara mycket noga med, vad Bibeln säger och vad den inte säger. Annars kan man lätt få de mest konstiga läror, om man gör för långt gående slutsatser.

 

Jesu gärningar bör tolkas enligt hans egen undervisning.

Joh.10:37 Om jag inte gör min Faders gärningar, så tro mig inte. 38 Men om jag gör dem, så tro på gärningarna, om ni inte kan tro på mig. Då skall ni inse och förstå att Fadern är i mig och jag i Fadern." 

Här är Jesu undervisning, om vad hans gärningar borde uppenbara för människor: Att människor skulle förstå att Jesus är Guds Son. Vi drar de rätta dogmatiska slutsatserna, när vi lyssnar, vad han verkligen undervisar.

 

Gärningen:

Undervisning:

Missförstånd:

 

- tvättade lärjungarnas fötter

- vi bör ha tjänarens sinnelag

- tvätta varandras fötter i möten

 

- förvandlade vatten till vin

- uppenbarade sin härlighet

- uppmana att dricka vin

 

- mättade folket med fem bröd och två fiskar

- han sade sig vara Livets Bröd

- ville bli kung

 

-förbannade det fruktlösa fikonträdet

- uppenbarade Israels kommande skeden

- var på dåligt humör

 

 

2.4 Skillnaderna mellan gamla och nya förbundet

 

Skillnaden mellan gamla och nya förbundet är som skillnaden mellan skuggan och kroppen. Saken framgår av:

Kol.2:16  Låt därför ingen döma er för vad ni äter och dricker eller ifråga om högtid eller nymånad eller sabbat. 17 Allt detta är bara en skugga av det som skulle komma, men verkligheten själv är Kristus.

Saken kan åskådliggöras, genom att tänka handens skuggbild på en bildduk via en projektor. Den visar vissa gränser, vilka har handens form, fast handen är i själva verket i skymundan. Detta visar Gamla testamentets väsen. Guds uppenbarelse i Gamla testamentet beskriver på ett skugglikt sätt Kristus. Men om du lever under lagen, är du fortfarande i skuggan, fastän du ser sanningens silhuett. Men sanningen kommer fram utan denna skugga via Nya testamentet. Där kommer den verklighet fram, som man ’handgripligt’ kan fatta tag i och leva. En skugga kan man inte fatta tag i, fast konturerna kan ses. Samma finns också:

Hebr. 10: 1 Lagen innehåller endast en skugga av det goda som kommer och inte tingen i deras verkliga gestalt. Därför kan lagen aldrig genom samma offer som ständigt år efter år frambärs, fullkomna dem som träder fram.

Därför bör lagen och evangeliet skiljas åt. Lagen gör inte fullkomlig, eftersom den är enbart en skugga av det som skulle komma, Kristus

 

2.4.1 Lagen var förbundet mellan Gud och Israel

 

Gamla förbundet eller det mellan Gud och Israel gjorda mosaiska lagförbundet upphörde, när det nya förbundet kom via Kristus. Hebre´erbrevet jämför dessa förbund med varandra. Därför finns det gamla förbundet inte mera. I samband med templets förstöring år 70 upphörde slutligen det mosaiska offersystemet och tempeltjänsterna. Men judarna kan också finna kontakt med Gud via det nya förbundet, liksom vi ’hedningar’ överallt i världen. Det gamla förbundet har aldrig någonsin varit vårt förbund, eftersom det var upprättat endast mellan Israel och Gud

Luk,16:16  Lagen och profeterna hade sin tid fram till Johannes. Sedan dess predikas evangeliet om Guds rike, och var och en uppmanas enträget att komma in.

Jesus säger här, att lagen var tidsbegränsad.

 

Gud gjorde ett nytt förbund genom Jesus

Hebr. 7:18 Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta. 19 Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det träder vi fram inför Gud.  

Här påpekas, att det gamla förbundet var svagt och till ingen nytta, i motsats till det nya förbundet.

Här bör påpekas, att Guds löften till Israel angående eget land i Mellanöstern och deras ställning som Guds utvalda folk baserar sig på Guds löften och förbund med Abraham, Isak och Jakob. Dessa löften och förbund har inte upphävts och är fortfarande i kraft. Dessa löften och förbund slöts över 400 år före lagförbundets ingående. Dessa är sålunda evigt i kraft, medan lagen var endast tillfällig.

 

Nu är i kraft en ny lydnadsform mellan oss och Gud.

Rom. 6:16 (Bibel 1917) I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet. 17. Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits eder till mönsterbild, 18. och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven blivit tjänare under rättfärdigheten.

Vi har nu av hela vårt hjärta kommit in i den lydnadsform, vars regel är en ny skapelse. Det är den nya lag, som har skrivits in i vårt hjärta, eller den inre nya människan, som vill älska Guds vilja i motsats till vår naturliga människa. Den nya formen är en ny skapelse.

Gal. 6:15  Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Det som verkligen betyder något är en ny skapelse. 16 Frid och barmhärtighet över dem som följer denna regel, ja, över Guds Israel.

Minns därför, när du läser om lagen, att den gällde endast Israel, aldrig oss. För oss gäller det nya förbundet, som är inskrivet i våra hjärtan, om vi lever i lydnad inför Ordet.

 

2.4.2 Lagen är syndens avslöjare

 

Lagen är syndens avslöjare och den har en själavårdande uppgift, när den dömer syndaren.

Det första steget är, att människan ser sin synd. Detta är en god början, att bli fri från syndens följder.

 

a) Genom lagen kommer syndamedvetande

 Rom. 3:19  Men vi vet att allt vad lagen säger, det talar den till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. 20 Ty ingen människa förklaras rättfärdig inför honom genom laggärningar.

Genom lagen ges insikt om synd.

 

b) Lagen är ett rättesnöre för vårt liv

2 Kor. 3:7 Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. 8 Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha? 9 Om redan fördömelsens ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar då inte rättfärdighetens ämbete av härlighet.

Lagen har en fruktansvärd uppgift som ’dödens ämbete’ eller ’fördömelsens ämbete’. Detta innebär, att vi människor är av vår natur förlorade. Men här slutar lagens förmåga. Lagen kan inte frälsa den förlorade eller ge liv åt en död. Den kan bara påvisa vår skuld.

Lagen kan vara liksom ett rättesnöre, som avslöjar, när någonting har gått fel. Den är som ett lodsnöre vid ett byggnadsarbete. Det kan visa, att väggen är sned, men det kan inte rätta till felet. Endast Guds nåd kan korrigera vår syndfullhet.

 

c) Lagen leder syndaren till Kristus

Gal 3:19 Varför gavs då lagen? Den blev tillagd för överträdelsernas skull för att gälla tills avkomlingen skulle träda fram, han som löftet gällde. Den utfärdades genom änglar och lades i en medlares hand. 20 Denne medlare företräder inte bara en part. Men Gud är en.

 21 Strider då lagen mot Guds löften? Nej, inte alls. Om vi hade fått en lag som kunde ge liv, då hade verkligen rättfärdigheten kommit av lagen. 22 Men nu har Skriften inneslutit allt under synd, för att det som var utlovat skulle ges genom tron på Jesus Kristus åt dem som tror. 23 Innan tron kom hölls vi i fängsligt förvar och var bevakade av lagen, tills tron skulle uppenbaras. 24 Så blev lagen vår övervakare fram till Kristus, för att vi skall förklaras rättfärdiga av tro. 25 Men sedan tron har kommit, står vi inte längre under någon övervakare. 26 Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus.

Dessa verser visar oss tydligt lagens uppgift, att leda oss till Kristus. Men när vi har kommit till tro, är vi inte mera underställda lagen, dvs. vår frälsning baserar sig inte på vår fullföljelse av lagen utan på Guds nåd, som sedan fostrar oss.

 

d) Enbart nåden fostrar den kristne att avsäga sig all ogudaktighet

Titus 2:11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är,

Lagen och nåden kan inte fostra samtidigt. Lagens uppgift tar slut, när nådens fostringsuppgift tar vid eller pånyttfödelsen. Paulus t.o.m. förbannar dem, som försöker vända på denna sak. Detta är ett hårt budskap. Men det baserar sig på Andens inspirerade Guds Ord.

I vår tid är det upprörande, hur många predikanter försöker helga sin församling och troende med hårda lagpredikningar.  Guds nåd är den enda kraft, som kan befria, förkunna förlåtelse och befria till kärlek och goda gärningar. (Ett gott råd, som jag funnit är, att förkunnelsen borde innehålla 20% lag och 80 % nåd!?)

Men lagen har dock en viktig uppgift. Den avslöjar synden och vår syndfulla natur. När vi t.ex. studerar de tio budorden närmare, märker vi genast våra syndiga anlag och våra behov av nåd och förlåtelse.

 

2.4.3 I lagen finns principer, vilka skyddar livet

 

I lagen finns många allmänna principer och gränser, vilka är alltid i kraft till de delar, som Nya testamentet upprepar t.ex. från Mose lag, men de är inte givna, för att vi genom dem skall bli rättfärdiggjorda, utan för att beskydda vårt liv och förhållanden människor emellan. Alla Mose förordningar är ingalunda upprepade i Nya testamentet, t.ex. oren mat eller ceremonier, vilka hänför sig till gudstjänstlivet.

Här kortfattat några saker, som Nya testamentet upprepar och gäller oss:

 

Rom. 13: 8 Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. 9 Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv. 10 Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse.

Ef. 6: 1 Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, det är rätt och riktigt. 2 Hedra din far och mor. Detta är det första bud som har ett löfte: 3 för att det skall gå dig väl och du skall leva länge på jorden. 4 Och ni fäder, reta inte upp era barn, utan fostra och förmana dem i Herren.

 Dessa jämte många andra bibelställen i Nya testamentet är oss givna för att vi skall kunna leva det kristna livet på ett rätt sätt. De utgör principer, enligt vilka vi kan leva i harmoni med oss själva och befrämja samlevnaden människor emellan i församlingen och i samhället.

Men vi bör hela tiden minnas, att dessa råd och regler inte utgör förutsättningar för gemenskap med Gud. Frälsningen är Guds gåva till oss av enbart nåd (Ef.2:8). Men utgående från detta bör den kristne trots all sin bristfällighet göra sitt bästa att fullfölja dessa uppmaningar, vilka befrämjar den mänskliga samlevnaden.

Hela vårt västerländska samhälle och dess lagar är sist och slutligen uppbyggt på dessa principer. Må vi vaka över, att dessa principer bibehålls. De samhällen, i vilka andra principer råder, är sjuka samhällen, där man inte alltid beaktar kärleken till medmänniskan, utan handlar enbart enligt sina egna eller gruppens själviska behov.

 

2.4.4. Lagen är en skattkammare av Guds löften för oss

 

Lagen är en skattkammare också för oss Nya testamentets kristna. Detta betonas kanske inte tillräckligt ofta. I Gamla testamentet finns otaliga Guds löften, vilka tolkade i Nya testamentets ljus, kan ge oss mycken tröst och hjälp. Några exempel:

2 Mos. 15: 26 Han sade: "Om du hör HERRENS, din Guds, röst och gör det som är rätt i hans ögon och lyssnar till hans bud och håller alla hans stadgar, skall jag inte lägga på dig någon av de sjukdomar som jag lade på egyptierna, ty jag är HERREN, din läkare."

5 Mos. 7: 15 HERREN skall låta varje sjukdom vika från dig. Ingen av Egyptens alla svåra sjukdomar som du känner till skall han lägga på dig, men han skall lägga dem på alla som hatar dig.

I gamla förbundet finns otaliga löften om välsignelse för dem, som följde dessa förordningar. Dessa stiger fram också för oss i nya förbundet, inte på grund av egna ansträngningar, utan de är löften på basen av Jesu fullbordade verk.

 

Ef. 6: 1 Ni barn, lyd era föräldrar i Herren, det är rätt och riktigt. 2 Hedra din far och mor. Detta är det första bud som har ett löfte: 3 för att det skall gå dig väl och du skall leva länge på jorden.

2 Kor 1:20 Ty alla Guds löften har i honom (Jesus) fått sitt ja. Därför får de också genom honom sitt amen, för att Gud skall bli ärad genom oss.

Därför kan vi läsa lagen och hela Gamla testamentet och plocka därifrån ut alla löften. Vi kan säga: ’Tack gode Gud, att jag på basen av Kristi fullbordade verk får tillägna mig dessa löften av nåd utan egen förtjänst, de är i Kristus för mig plus-märkta löften.’ 

På detta sätt öppnar sig lagen tolkning för oss på en evangelisk grund. Nya testamentet öppnar för oss Gamla testamentets skattkammare.

 

Fel tillämpning av lagen leder till kriser

På basen av dessa fyra betydelser kan vi förstå lagen och kan tillämpa den och tolka på ett rätt sätt. Tyvärr misstolkas dessa riktlinjer ofta i den kristna verksamheten. Församlingen kan lätt bli vilseledd och hamna in i allehanda kriser, om man genom felaktig förkunnelse försöker helga församlingen genom lagbaserade mänskliga ansträngningar. Man kan t.ex. genom fel tolkning börja kräva tionden och förkunnar förbannelse, om så inte görs. Men varför ta endast en sak från lagen och kräva, att den fullföljs enligt Gamla testamentets principer. Varför inte samtidigt ta alla lagbud? Samma gäller också sabbaten.

I dessa frågor kan man lätt få människor fängslade under lagen, men man kan också få dem befriade från lagkristendom, när sakerna framförs i rätt belysning. T.ex. tionde är enligt Guds löften till välsignelse för oss. På samma sätt är sabbaten given åt människor till vila och välsignelse. Men vi kan inte och skall inte förkunna förbannelse på basen av försummelser i dessa saker. Då har vi missförstått evangeliets egentliga budskap.  

 

  3.1 Bildspråkets former 

 

3.1.1 Liknelse

 

Liknelse är den viktigaste formen av bildspråk i Bibeln. Liksom i all retorik är liknelser mycket effektiva, emedan:

 - Saken fastnar mycket bättre i minnet.

 - Också barn lyssnar gärna till undervisning, vari ingår liknelser.

 - Liknelse är också mycket nyttigt i den Helige Andes användning.

 

Liknelse är:

- En berättelse från det verkliga livet, genom vilken någon sanning åskådliggörs.

- Jesu vanligaste undervisningsform.

- Avsikten med liknelse är att i allmänhet framställa någon sanning i en lättförståelig form.

Det grekiska ordet ’parabole’, liknelse, betyder att ställa till jämförelse någonting. Liksom i litteraturen i allmänhet innehåller inte liknelsen sagolika eller mytologiska element. Liknelsen kommer från det verkliga livet, vilket alla lätt kan förstå.

 

Jesu liknelser innehåller vanligen tre delar:

1. Bakgrunden eller situationen för händelsen.

2. Själva liknelsen i berättande form.

3. Den moraliska eller andliga undervisningen

 

3.1.1.1 Bakgrundssituationen är viktig vid tolkningen av liknelsen

Bakgrunden eller kontexten förklarar den situation, där liknelsen har berättats. Vi måste försöka förstå, vad som hände och varför Jesus berättade liknelsen just i denna situation. Vi har svårt att tolka och förstå liknelsen, om vi inte utgår härifrån.

T.ex. i liknelsen om den barmhärtige samariten i Luk.10:25-37 utgör verserna 25-29 denna bakgrundsberättelse.

Luk.10: 25 Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?" 26 Jesus sade till honom: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?" 27 Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv".  28 Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva." 29 Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?"

 Mannen, till vilken Jesus talade, hade förstått lagens innebörd rätt. Men genom att ställa frågan: ’Vem är min nästa?’ ville han framställa sin egen rättfärdighet. Mot denna bakgrund framställde Jesus sedan liknelsen. Liknelsens udd är sålunda riktad mot människans egenrättfärdighet och skenhelighet. När vi har klart för oss bakgrunden, har vi också nycklarna till den rätta tolkningen i våra händer.

 

3.1.1.2 Själva berättelsen om den barmhärtige samariten. 

Luk.10: 30 Jesus svarade: "En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?"

 

När vi hör ordet ’samarit’, kan vi kanske inte förstå, hur detta lät i den laglärdes öron. Samariterna var oerhört avskydda människor för dessa laglärda. Det var kanske som ’Jehovas vittne’ för oss eller någon annan person, som vi absolut inte kan godkänna på grund av dennes åsikter. Och nu berättade Jesus, att denne gjorde rätt i sin gärning i motsats till prästen och leviten, vilka representerade hans egen grupp.

Om vi sätter oss med denna bakgrund in i hans och deras situation, som hörde denna berättelse, kanske börjar vi förstå, vad Jesus ville säga. Då får vi också ut den undervisning, som finns i denna berättelse.

Men om vi bara tänker på den barmhärtige samariten från vår synpunkt sedd, ger oss kanske berättelsen ingenting. Vi måste verkligen förstå de laglärda. Dessa avskydde samariterna, vilka enligt dem var gudahädare och tjänade Gud på ett totalt fel sätt. Därför valde Jesus i sin berättelse just en dylik föraktad person, som dock när han visade barmhärtighet, förmådde mera än de laglärdas renlärighet. Där har vi någonting att lära. Det är liknelsens kärnbudskap.

 

3.1.1.3 Liknelsens moraliska och andliga undervisning     

Den kommer fram i vers 37: Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör sammalunda."

Också i andra liknelser ingår dessa tre element. När man läser liknelser, lönar det sig att analysera dem på samma sätt.

 

3.1.1.4 Matt. 25 innehåller en serie av tre liknelser av Jesus

Dessa bör man studera tillsammans. Ofta läser man enbart liknelser om de tio jungfrurna och gör väldiga profetiska förutsägelser om Jesu tillkommelse enbart av denna lösryckta del. Men serien börjar i:

Matt. 24:45 Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid - 46. salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.

För den onde tjänaren går det dåligt, men den trogna och förståndige tjänaren belönas. Men samma tal fortsätter i kapitel 25: "Då skall det vara med himmelriket, såsom när tio jungfrur tog sina lampor och gick ut för att möta brudgummen.’ Efter denna liknelse fortsätter Jesu tal i

Matt, 25: 14 Ty det skall ske, likasom när en man som ville fara utrikes kallade till sig sina tjänare och överlämnade åt dem sina ägodelar; - och gav dem pund att förvalta

Detta är ett enhetligt tal: den trogne och förståndige tjänaren, de tio jungfrurna samt utdelningen av sin egendom (punden) åt tjänarna. I alla ges samma undervisning: Jesus börjar med behovet av trohet och förstånd. Den förståndige tjänaren är som de förståndiga jungfrurna: de förberedde sig på ett rätt sätt. Den trogne tjänaren är som den, som förvaltade och skötte sina pund troget och på ett rätt sätt.

På detta sätt hjälper oss läsningen av hela avsnitt att tolka undervisningen rätt. I belysningen av helheten öppnar sig också detaljerna lättare och med mindre risker för missförstånd och misstolkningar.

 

3.1.1.5 Liknelse fastnar lättare i minnet än direkt undervisning

T.ex. när David hade gjort en allvarlig synd (2 Sam.11), kom profeten Natan för att förebrå honom. Profeten skulle ha kunnat direkt säga: ’Du onda man, du är under Guds dom. Du har låtit mörda och du har begått äktenskapsbrott. Gör bot och bättring!’ Men profeten gjorde inte så, utan den Helige Ande ledde samtalet på ett fint sätt så, att David verkligen insåg sin synd. När David hade hört liknelsen, uttalade han genast sin dom över mannen i liknelsen. Då sade Natan till David (2 Sam. 12:1-7) :Du är den mannen.’ Då först märkte David sina felsteg.

Genom att saken först framfördes i en liknelse, kunde David som utomstående uttala den dom, som drabbade honom själv. Men detta var också vägen till förlåtelse och frihet.

 

3.1.2 Språkbild eller metafor

 

När man till något sammanhang tar från annat sammanhang ett ord för att bättre åskådliggöra saken uppstår en jämförelse, en språkbild eller metafor. Bibeln är full av metaforer.

Luuk. 13:32 Jesus sänder budskap till Herodes: "Gå och säg till den räven…’

Ordet åskådliggör Herodes rätta sinnelag.

Matt. 5:13 Jesus talar: ’ Ni är jordens salt.

Saltet åskådliggör den kristnes väsen. Saltet hindrar förruttnelse. Saltet är en krydda.

 

3.1.2.1 Språkbilderna kan lätt förbises, därför att de är så ingrodda i vårt sinne.

Men de är i alla fall att igenkännas, när vi läser Bibeln.

Matt. 7:7 Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. 

Dessa verser är vi så vana vid, att vi kanske inte märker den språkbild, som finns. ’Bulta’ för tanken till en stängd dörr, som sedan öppnas. Vi går ingalunda till en dörr av trä, utan vi förstår, att vi skall enträget bedja och söka, vilket framgår i alla dessa tre uppmaningar.  ’Dörrbilden’ kanske hjälper oss att bättre förstå saken.

 

Jer. 2:13 "Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet,
och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.

Här talar Gud till sitt folk på ett mycket kraftigt men talande sätt. Gud beskriver sig som en källa med friskt (levande) vatten. Det är fråga om en underjordisk källa med rinnande vatten, vilket var en oerhört värdefull plats i den orientaliska torra omgivningen. Folket är verkligen besinningslöst, när de överger en sådan källa och försöker samla regnvatten i en gjord brunn, som inte är tät. Det är självklart vilketdera alternativet är det rätta. Språkbilden gör lättare för dem att förstå, att folket har vänt sig bort från Gud och vänt sig till avgudar i stället, vilket är besinningslöst.

När gamla testamentet berättar om Guds gärningar, används ofta dylika språkbilder. Dessa kan man förstås inte tolka bokstavligen. Men budskapet bör och kan lättare förstås just med hjälp av dessa språkbilder.

 

3.1.2.2 I Psalmerna frodas språkbilderna på mångahanda sätt.

Som ett representativt exempel kan tas:

Ps. 18:3 " HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och mitt frälsnings horn, mitt värn.

 

3.1.2.3 Finns språkbilder också i centrala lärofrågor.

Rom. 6:4 "Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet.’

 

Här talas om begravning, vilket är ett klart bildspråk. Paulus använder detta, när han undervisar om dopet. När vi har blivit kristna, är vi andligen genom dopet ’begravda’, liksom en fysisk människa efter döden begravs.

Kol. 2:12 "och begravdes med honom genom dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda.

Kristus begravdes och Gud uppväckte honom från de döda. Detta är inget bildspråk, detta är verklighet. På samma sätt har vi andligen enligt detta bildspråk gjorts levande genom Guds kraft, emedan vi tror på honom med den tro, som Gud verkar i oss. Detta bildspråk leder oss också till sättet för utförande av dopetbaptidzo betyder begrava, nedsänka. Sålunda används språkbilder för att klargöra också andliga centrala frågor. Detta är bra att igenkänna.

 

3.1.3 Allegori

 

Allegori är en till en hel berättelse utvidgad språkbild.

Många förväxlar allegori och liknelse. Skillnaden är dock att:

·         I allegorin framgår inte dess jämförande natur. Ingenstans antyder den en jämförelse, utan den förklarar själv sitt budskap utan jämförelse. 

·         Liknelsens olika delar tillsammans strävar mot en enhetlig undervisning, men i allegorin har varje del sin egen betydelse och sitt eget budskap.

 

3.1.3.1 Allegorin i  Ef. 6:11-17

Ef.6:11 11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna. 13 Tag därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och behålla fältet, sedan ni fullgjort allt. 14 Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte kring era höfter och kläd er i rättfärdighetens pansar 15 och sätt som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. 16 Tag dessutom trons sköld. Med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. 17 Tag emot frälsningens hjälm och Andens svärd som är Guds ord.

Här är för oss kristna ett mycket välbekant budskap om den kristnes ’vapenrustning’ i allegoriform. Där finns rikligt med bildspråk, vilka tillsammans bildar en allegori. Men varje detalj i denna berättelse har sitt eget budskap.

 

3.1.3.2 Allegorin i Joh. 15:1-2,5

Joh. 15: 1 Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är vingårdsmannen. 2 Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt rensar han, för att den skall bära mer frukt   5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra

Detta är en bekant allegori av Jesus. Han börjar direkt berätta utan att säga, att det är en liknelse om vinstocken.  Berättelsen innehåller ingen jämförelse, men där ingår förklaring. Återigen har varje språkbild sin egen betydelse. Trädet är Jesus, grenarna är de kristna, frukten är det liv med alla sina uppenbarelseformer, som den Helige Ande åstadkommer, vingårdsmannen är Fadern, som sköter helheten. Alla detaljer har sitt budskap.

När man försöker förklara allegorin, gäller de samma saker, som vid textförklaring i allmänhet: Vem är de första åhörarna och varför framställdes denna allegori. Vilka är de olika delarnas jämförelser. I en allegori finns många jämförelser och varje detalj har sin egen förklaring. Varför är vinstocken så viktigt här?

 

3.1.4 Typologi

 

I typologin framställs vissa personer att som förebilder för andra personer. Typologin är ofta ett sätt att exegetiskt förmedla budskap mellan Gamla och Nya testamentet.

 

3.1.4.1 Adam som typ för Kristus

Läs Rom. 5:12-19

Adam är typ för Kristus i den bemärkelsen, att bägge är begynnelsepersoner för var sin människogrupp. I andra hänseende är typologin aldrig fullständig, men i detta avseende motsvarar de varandra och därvid uppstår typologin. Det är klart, att Kristus inte gjorde synd liksom Adam. Kristus är inte underställd död och förgängelse liksom Adam osv. Adam hör till det mänskliga släktet, Kristus är en gudavarelse, i evighet gudomens andra person.

 

3.1.4.2 Melkisedek ja Jona som typer för Kristus

T.ex. Melkisedek är en intressant person som har tolkats på olika sätt:

Hebr. 7:17 "Han  (Jesus) får nämligen det vittnesbördet: "Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek.."

Bibeln ger knapphändigt detaljer om Melkisedek. Men han är typ för Kristus därför att:

Han är präst, men han har inte ärvt denna ställning, liksom inte heller Kristus. Han var präst direkt på grund av sin personliga auktoritet. Hans släktled finns inte i Bibeln, varför hans härstamning är obekant.  Inte heller Kristus kan sist och slutligen härledas från mänsklig släktled, ty hans ursprung är från begynnelsen.

Detta betyder inte att vi i alla hänseenden kan dra paralleller. Bibeln nämner bara, att Melkisedek var Salems (Jerusalems) kung och samtidigt präst utan stamtavla. På grund av vissa omständigheter kan vi anse honom som typ för Kristus.

 

Också beträffande Jona kan man tillämpa typologi:

Matt .12:40 "Ty liksom Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, så skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter.

Kristus själv använde denna typologi. Liknande typologier kan också användas beträffande t.ex. Moses och David.

 

3.1.4.3 Skillnaden mellan typologi och symbolik

Det är viktigt, att inte sammanblanda typologi och symbolik. Vilken är sedan skillnaden?

I typologin skildras personer, medan symboliken beskriver och jämför saker.

T.ex. regnbågen, vilken Gud tillsatte i samband med förbundet med Noa, är en symbol för Guds förbarmande. Oljan, duvan och elden är symboler för den Helige Ande. Svärdet är krigets symbol.

Men Adam, Melkisedek, David, Moses, Jonas är personer, typer eller typologiska språkbilder.

Typologi är också ett exegetiskt verktyg för att förklara Gamla testamentets undervisning i Nya testamentets belysning.

 

3.1.5 Antropomorfism eller förmänskligande

 

I antropomorfismen eller förmänskligandet skildras Gud på ett mänskligt sätt. Detta förekommer närmast i Gamla testamentet. 

 Det finns sådana, som vill hålla fast bokstavligen vid många antropomorfismer. Man säger, att Gud har lemmar liksom vi människor. Men när vi studerar Guds egenskaper i Bibeln hamnar vi ofta lätt i de mest förunderliga tolkningar, om vi inte godkänner antropomorfism.

I  2 Mos. 33:22-23 talar Gud om sin rygg, sina händer och sitt ansikte. De är klara begrepp och Guds egenskaper, men de skildras på ett mänskligt sätt, så att vi kan förstå dem. När Gud talar om sina händer, tänker vi genast på våra händer. Vi kanske lättare förstår Guds handlande, fast Guds händer inte liksom våra med muskler och ben, blodomlopp o.dyl.  Gud visserligen skapade människan till sin avbild, men Gud är inte människans bild. Därför representerar dessa bilder Guds egenskaper, som Han säkert har. Men vi bör förstå, att Gud inte är materia som vi, utan Han är i för oss osynlig form, som vi annars har svårt att liksom få grepp om.

Också i Psaltaren förekommer detta förmänskligande på många ställen. Hiskia ber i 2 Kung. 19:16 ’HERRE, böj ditt öra och hör. HERRE, öppna dina ögon och se.’

Gud har sådana egenskaper, att vi kan tilltala Honom så här mänskligt. Detta är acceptabelt, rekommendabelt och tillåtet. Men vi får ingalunda på ett bokstavligt sätt göra en mänsklig bild av Gud. Bibeln förbjuder det. Det leder oss lätt på avvägar så att det lätt blir en avgud. Men om vi förstår antropomorfismen på ett rätt sätt finns inte den risken.

 

3.1.6 Personifikation

 

Med detta menas, att man tillskriver saker och ting personliga former. Ett exempel finns i

4 Mos. 16:31-32: ’rämnade marken under dem. 32 Jorden öppnade sitt gap och uppslukade dem och deras hus’

Säkert är det ett historiskt faktum, att marken rämnade och människorna föll dit. Men det är personifikation, att jorden skulle ha ett gap med svalg och sväljningssystem. Det är ett språk, som kan vara förståeligt i människors talspråk.

I sin bergspredikan använde Jesus dylikt talesätt: ’ Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga"

Vi vet, att morgondagen inte är någon varelse, men personifikationen förstärker Jesu budskap: Gör er inte bekymmer.

 

3.1.6.1 Apostrof

Detta är en form av personifikation, där man tilltalar opersonliga saker liksom de skulle vara personliga. Exempel på detta:

Ps. 114:3-6 "Havet såg det och flydde, Jordan vände tillbaka. Bergen hoppade som baggar, höjderna som lamm. Varför flyr du undan, du hav, du Jordan, varför vänder du tillbaka? Ni berg, varför hoppar ni som baggar, ni höjder, som lamm?’

Detta är ett mycket kraftigt språk, som gör budskapet levande.

Jer. 47:6 "O, du HERRENS svärd, när skall du äntligen få ro? Drag dig in i din skida, vila och var stilla.’

Detta är profetiskt tilltalande och budskapet går fram. Det är apostrof.

 

3.1.7 Likheter eller identiteter

 

Detta är ett mycket rikt och vidsträckt område i synnerhet i Gamla testamentet. När vi jämför två olika saker och konstaterar, att de är av samma natur, är det fråga om identiteter. Man kan igenkänna dem genom de ord, som används jämförelsen: liksom, liknande, som, såsom, på sätt som, så är också.

I Jes. 55:10-11 t.ex. jämförs regn och snö med ordet från Gud.

 

3.1.7.1 Parallellism eller upprepning

Till den hebreiska poesins stil hör att sammanknippa eller upprepa liknande saker, eller sk. parallellism. Den förekommer speciellt i Gamla testamentet. Det berikar språket och förstärker dess effekt.

Jes. 1:8 "Sions dotter har lämnats kvar som en hydda i en vingård, som ett vaktskjul på ett gurkfält, som en belägrad stad.’

 Alla dessa skildrar samma sak, Jerusalems situation, hur den på grund av sina synder har hamnat i denna situation.

Ps. 102:8 "Jag ligger vaken, jag är som en ensam fågel på taket.’

Det skulle räcka med ’Jag ligger vaken’. Tillägget stärker den emotionella känslan. Detta visar de rika formerna i hebreisk poesi.

 

Det finns tre olika parallellismer:

1.      Synonymer eller likheter upprepande. 

2.      Antitetisk eller motsatt parallellism

3.      Syntetisk eller framåtskridande parallellism

 

1. Synonym parallellism

Denna har skildrats i de föregående exemplen. De upprepar likheter.

 

2. Antitetisk parallellism

Denna innehåller motsatser och är effektiv vid undervisning. T.ex. i Ordspråksboken finn det rikligt av dessa. Med dessa försöker man klargöra skillnaden mellan den ogudaktiga och den rättfärdiga.

 

3. Syntetisk parallellism

 Här är meningen, att saken framskrider från vers till vers mot klimax. Här är fråga om likheter, vilka stegvis förstärks.

Ps. 14:3 "Men alla hava de avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda.’

Saken, som man vill poängtera på ett effektivt sätt, är ’alla människor är syndiga’.

 

Hesekiel beskriver Egypten dom, som också är en profetisk utsaga, och förstärker budskapet med syntetisk parallellism. Detta förstärker budskapet, att denna Guds dom bör tas på allvar.

Hes. 32:7 "När det är ute med dig, skall jag täcka över himlen och förmörka stjärnorna. Jag skall täcka över solen med moln, och månen skall inte lysa mer. 8 Alla ljus på himlen skall jag göra mörka för din skull
och låta mörker komma över ditt land, säger Herren, HERREN.

 

3.1.8 Fenomenenligt språk  

 

Med detta språk skildras saker och fenomen på sådant sätt, som vi direkt ser dem. Bibelns författare skildrar universum, världen och diverse andra saker med den tidens språkbruk och som man uppfattar saker från mänsklig synvinkel. De framförs inte med naturvetenskaplig noggrannhet, utan man använder de ordvändningar, som den tidens människor förstod. Så gör också vi t.ex., när vi säger: ’Solen stiger upp eller går ned’, fastän vi vet, att detta inte är vetenskapligt korrekt. Här är fråga om ett fenomenenligt språk, eller hur saken ter sig från vår synpunkt sedd. Sådana uttryck kan vara: ’från jordens ända till himmelens ända’ (Mark.13:27). ’jordens ända, jordens fyra hörn’ är ofta förekommande talesätt, som hör till denna kategori. På basen av dessa kan man inte dra slutsatser, att Bibeln skulle vara vetenskapligt missvisande, vilket tyvärr ofta görs.

 

3.1.9 Ordbyte eller metonymi

 

Ordbyte är nära metafor, språkbild. När Paulus talar om nattvarden (1Kor.11:24-25), betyder bägaren det nya förbundet. När Jesus talar om lagen (Joh.10:34) citerar han psalmerna. Här betyder lagen hela Gamla testamentet med dess undervisning och inte enbart Mose lagar och förordningar. Detta bör man beakta, därför att vid bibelläsning stöter vi ofta på detta. ’Lagen’ är då metonymi, eller utbytt ord, som skildrar en vidare helhet.

 Jesus talar om ’makten’ (Matt.26:64) och menar Gud, därför att det var anstötligt för judarna att nämna Guds namn.

 

3.1.9.1 Eufemism eller förskönande form

Ibland används en förskönande form, ifall ett uttryck rakt på sak, skulle förorsaka förargelse eller vara förvirrande.

I Apg.1:24-25 talas om Judas: ’Judas lämnade för att gå till den plats som var hans’. Det sägs inte direkt, att han gick till förtappelsen

I Luk.1:34 säger Maria: ’ Ingen man har rört mig". Härmed ville hon säga, att hon inte har varit i sexuell kontakt med någon man. Hon var förlovad men oskuld. Detta är eufemism. Man behöver inte använda ord, som kan verka stötande.

 

3.1.10 Överdrift eller hyperbol

 

Med överdrift vill man poängtera sakens vikt eller mängd. Detta var vanligt den tiden. Men om vi inte förstår denna berättelseform, kan vi få många problem vid bibelläsningen.

Dom.7:12 Och midjaniterna, amalekiterna och alla österlänningarna låg där i dalen, talrika som gräshoppor. Deras kameler var oräkneliga, talrika som sanden på havets strand.

Med detta vill man beskriva fiendens överlägsenhet, inför vilken man kände sin egen underlägsenhet. Detta är ett mycket känslomättat uttryck.

 

Matt. 7:3  Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga?

Detta uttryck av Jesus träffar samvetet mycket effektivt.

 

Joh. 21:25 inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas.

Johannes vill effektivt poängtera mångfalden i Jesu verksamhet.

 

Ps. 6:7 "Jag är trött av mitt suckande, var natt blir min bädd genomvåt, jag dränker sängen med tårar.

Hebreiskan berättar här att hela bädden skulle ha flutit på strömmar av tårar.  Ett kraftigt uttryck att beskriva psalmistens förtvivlade mänskliga situation just då. Ofta beskrivs stor sorg och djupa känslor med hjälp av hyperbol.

 

3.2 Hur kan jag finna textens kontext?

 

Ofta har redan poängterats vikten av, att textens sakliga och historiska bakgrund beaktas. Varje händelse bör placeras in i dess rätta sammanhang. Ibland kan detta ske så, att vi läser avsnitt innan ifrågavarande text och också fortsättningen. Enbart en liten detalj kan föra oss på avvägar, i synnerhet om våra egna åsikter och fördomar får forma våra tolkningar.

 

3.2.1 Lär känna Bibelns innehåll som en enhetlig helhet

 

Det är en stor förmån, att vi har alla Bibelns 66 böcker samlade inom samma pärmar. Vi borde läsa varje enskild bok från början till slut, så att vi får en uppfattning om dess helhetsinnehåll och det budskap, som boken ifråga vill meddela oss. T.ex. vid läsningen av brevet till galaterna från början till slut, ser vi dess budskap. Paulus försvarar kraftigt Guds nåd och riktar sig mot den lagiskhet, som trängde sig in i församlingarna.

 

3.2.1.1 Olika synpunkter angående den Helige Ande hos Lukas och Paulus.

Lukas´ teologi och synpunkter beträffande den helige Andes verksamhet (Apg.8) är olik den, som Paulus har i sina brev. Paulus betraktar saken huvudsakligen utgående från frälsningsperspektivet. Lukas har inte detta utgångsläge. Han talar om den Helige Ande som en dynamisk kraft och utrustning i vår tjänargärning. Detta är ett annat utgångsläge, än vår ställning som Guds barn och arvingar, om vilket Paulus mera talar.

Man har under tidernas förlopp diskuterat, huruvida samariterna kunde ha varit kristna, när de inte hade blivit döpta i den Helige Ande. Man har inte förstått, att Lukas i Apg.8 inte alls talar om detta, att inte samariterna skulle ha varit frälsta och de inte skulle ha barnaskapets Ande, som Paulus skriver om. Lukas talar om, att samariterna ännu inte hade fått den Helige Andes kraft och smörjelse i sin tjänargärning. Lukas enbart säger ’helig ande hade ännu icke fallit på någon av dem’. Han säger inte, att de inte skulle vara frälsta. Lukas talar om den Helige Ande, som en utrustning för tjänande, inte Andens roll vid frälsningen.

Det är viktigt att som en helhet förstå Lukas´ sätt att skriva om den Helige Ande och erfarenheterna av den Helige Ande, vilken avviker från andras utgångsläge. För den skull är de inte i konflikt med varandra, utan tar fram olika synsätt och berikar sålunda helheten.

Men svårigheter uppstår, om deras uttalanden jämförs med varandra och man vill påstå, att de beskriver samma sak. Ta t.ex. Lukas i Apg. 19.2 och Paulus i Rom.8.9:

""Tog ni emot den helige Ande när ni kom till tro?"

’ Den som inte har Kristi Ande tillhör inte honom.’

Men om vi förstår utgångsläget eller betraktelsevinkeln för Lukas och Paulus, föreligger inga svårigheter. Lukas betvivlar ju inte efesiernas frälsning.

 

3.2.1.2 Johannes undervisning om den troendes syndfrihet

Johannes skriver uppmuntrande ord för de troende. Men några har snavat på vissa uttalande, som de inte har kunnat förstå och har sedan undvikit dessa brev. Men lämna inte någon bibeltext, fast den tycks vara svårförstådd. Läs den på nytt som en helhet.

 

1 Joh. 3:9 "Den som är född av Gud gör inte synd, ty Guds säd förblir i honom. Han kan inte synda, eftersom han är född av Gud. 10 På samma sätt är det uppenbart vilka som är Guds barn och vilka som är djävulens barn: den som inte gör det rätta, är inte av Gud, ej heller den som inte älskar sin broder.

Denna vers har förorsakat huvudbry för många, ty varje kristen vet ju, att han har syndat efter sin omvändelse, kanske dagligen. Men om vi läser hela brevet märker vi ju, att Johannes inte undervisar om syndfrihet. Han uttrycker visserligen vissa saker och principer med den orientaliska undervisningsstilen, där svart är svart och vitt är vitt, för att saken skall bli klar. Men läs också dessa verser:

1 Joh. 1: 7. Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. 8 Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. 9 Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. 10 Om vi säger att vi inte har syndat, gör vi honom till en lögnare, och hans ord är inte i oss.

Här framgår tydligt, att vi inte är syndfria, men vi skall vara färdiga att bekänna våra synder och om vi vandrar i ljuset i Jesu gemenskap, får vi våra synder förlåtna. Här ligger oerhört djupa sanningar för den troende. Om vi lever enligt detta kan vi inte uppsåtligen synda och förbli liggande i våra synder. Därom talar den tidigare versen.

När vi ser på helheten klarnar ofta också detaljerna. Kapitel 1 är ett av de bästa ställen, där de kristna sanningarna är mycket koncentrerat framställda.

 

3.2.1.3 De verkliga orsakerna till Jobs lidande

Jobs bok är i Gamla testamentet en av de mest sublima och djup vishet innehållande böcker, som man kan tänka sig. Den där finns också problem, om vi inte läser den som en helhet. Tänk på Jobs tre vänner, vilka försökte trösta honom i hans olyckor. En av dessa var Elifas, som bl.a. sade i:

Job 22: 5. Är inte din ondska stor, dina missgärningar utan ände?
6 Du tog ju pant av din broder utan orsak
och plundrade de utblottade på deras kläder.
7 Du gav inget vatten åt den utmattade,
den hungrige nekade du bröd.
8 Den som brukar våld fick besitta landet,
och den som är högt aktad fick bo där.
9 Änkor lät du gå med tomma händer,
och de faderlösas armar blev krossade.
10 Därför omges du av snaror och förfäras av plötslig skräck,

Någon slarvig läsare kan tänka, att där finns enligt Bibeln orsaken till Jobs stora lidanden. Men är det så? Vi måste läsa hela boken och kommer till kapitel 42, där Gud tillrättavisar med orden:

Job 42: 7 Sedan HERREN hade talat dessa ord till Job, sade HERREN till Elifas från Teman: "Min vrede är upptänd mot dig och dina båda vänner, ty ni har inte talat om mig vad som är rätt, så som min tjänare Job har gjort.’

Vi märker här, att de långa ställvis nog djuplodande tal och teologiska utläggningar, som Elifas och hans vänner höll ingalunda var rätt uttalade enligt Guds vilja. Men detta framgår först i bokens sista kapitel.

Men detta gäller inte alla detaljer i Elifas´ tal. Han sade också:

Job 5:13  Han fångar de visa i deras slughet och låter de svekfulla förhasta sig vid sina rådslag. … 18. Ty han sargar och han förbinder han slår och hans händer helar.

Detta stämmer och Paulus citerar detta i 1 Kor.3:19.  Men varför säger Gud sedan, att Elifas inte har talat rätt? Därför att Gud bedömde hela kontexten. Vännerna talade rätt om Gud, men de tillämpade det felaktigt beträffande Job, vilket Gud inte godkände. Det var sant, att Gud fångar de visa i deras klokskap, men i detta sammanhang var det fel själavårdande tröst åt Job. Gud godkänner inte, att Hans ord citeras i fel avsikt åt människor i allehanda nöd. Vi behöver den Helige Andes ledning, för att kunna ge rätta bibelord i rätt tid åt behövande människor. Det räcker ingalunda, att orden finns i Bibeln. Tyvärr bryter också kristna människor mot denna princip. En lidande människa behöver inte domar och hårda ord, utan kärlek och djupare förståelse, vilket kan trösta.

 

3.2.2 Följ inte slaviskt kapitel- och versindelningar  

 

Kapitel- och versindelning är gjord senare på 1600-talet, för att man lättare skall hitta bibelställen. I nyare översättningar har man dessutom delat in kapitlen enligt sakinnehåll och gett dem egna rubriker. Detta underlättar sökandet.

Vi bör försöka att med händelseförloppet som måttstock, finna var vissa helheter börjar och slutar. Kapitelindelningen berättar oss inte alltid om detta. Låt oss ta några exempel på detta:

 

3.2.2.1 Avsnittet  1 Kor. 10:31-33...1 Kor. 11:1

1 Kor.10:31. Om ni äter eller dricker eller vad ni än gör, så gör allt till Guds ära. 32 Väck inte anstöt vare sig hos judar eller greker eller i Guds församling. 33 Själv försöker jag i allt foga mig efter alla och söker inte mitt eget bästa utan de mångas, att de skall bli frälsta.

11:1 Följ mitt exempel liksom jag följer Kristi exempel.

Uppmaningen att efterfölja Paulus kommer först i kapitel 11.

 

3.2.2.2 Jesus sänder sina lärjungar att missionera

Matt.11:1 När Jesus hade gett sina tolv lärjungar alla dessa föreskrifter, gick han därifrån för att undervisa och predika i deras städer.

Vilka föreskrifter är det fråga om? Svaret finner vi i föregående kapitel, börjande med vers 5:

Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: 

Sedan följer många uppmaningar om deras uppgifter och också beträffande praktiska saker, men talet innehåller också många profetiska och eskatologiska förutsägelser. Avsnittet börjar med 10:5 och slutar i 11:1.

 

Märk också helheten litet tidigare, Matt. 9:35 – 10:1

 

3.2.3 Åtskilj normativ sanning från deskriptiv berättelse

 

Antydningar eller deskriptiv sanning beskriver, vad som sades eller hände vid en viss tidpunkt, men det uttrycker inte direkt lärosatser eller bindande principer. Normativa sanningar utgör Nya testamentets regler och förpliktelser.

När vi läser den första församlingens historia, märker vi, att ingen hade privat egendom, utan allt var gemensamt. Vi märker också, att de blev fyllda av den Helige Ande, de var tillsammans i brödsbrytelsen och i bönen och delade sin egendom. Vi märker också, att det var väckelse och de kristna ökade mycket snabbt

 

3.2.3.1 Kan inte väckelsen komma, när vi har lämnat bort det kollektiva ägandet?

Dessa saker är historiska fakta. Men är de normativa regler? Vi utövar brödsbrytelse (nattvard), läser Ordet och ber. Men vi har inte kollektivt ägande i våra församlingar. Varför utövar vi vissa saker, men inte alla. Är detta hinder för väckelse?

Hur vet vi, att vi gör rätt, när vi har lämnat bort det kollektiva ägandet?

De apostoliska breven tolkar evangelierna och Apostlagärningarna och lär oss, hur vi skall tillämpa dem i vårt andliga liv och i församlingslivet. Där finns inga regler för den kristna församlingen angående kollektivt ägande. Därför tillämpar vi inte denna del, fast de övriga elementen är centrala sker inom församlingslivet.

Däremot ges råd i de apostoliska breven, hur vi skall sköta vår egendom och vår familj och hur vi skall dela med oss åt de hjälpbehövande och visa gästfrihet. Då får vi uppleva Guds välsignelse över våra liv. Vi bör rätt och med rätt sinnelag förvalta den egendom, vi blir välsignade med. Läs t.ex. 2 Kor.9, som ger oss undervisning i detta.

Det är Guds vilja, att den kristnes ekonomi berikas i den mån han delar åt andra, inte på basen hur girigt han samlar åt sig egendom.

Bibeln berättar, hur de första kristna delade sin egendom. Men senare berättas inte om dylikt. Det var Andens ledning just för den tiden. Senare kom andra svårigheter med förföljelser och annat, varvid det kanske var bättre med andra metoder. I vår mycket sekulariserade kristenhet skulle det vara en omöjlighet i vidsträcktare bemärkelse.

Det som fick dem att dela sin egendom, var en spontan kärlekens anda, där de nästan levde i Guds rike, varvid jordisk egendom miste sin betydelse. Det var ingalunda fråga om mänskligt utfunderade system. Därför stöder inte breven till församlingarna dylik kutym.

 

3.2.3.2 Lärde Jesus att dricka vin?

I Joh. 2 berättas, hur Jesus förvandlade vatten till vin. Här blandas deskriptiv och normativ framställning, då en del försöker försvara alkoholbruk på basen av denna berättelse. Men Jesu gärning bör tolkas i belysningen av övrig undervisning och inte tvärtom. Genom undret att förvandla vatten till vin uppenbarade Jesus sin härlighet. Bibeln uttalar kraftigt sina domar över dryckenskap. Normerna för en kristen vandel ger goda anvisningar också beträffande alkohol. En kristen har alltid sin uppgift som föredöme för andra och i synnerhet för de, som är svaga.

 

Nya testamentet brev är i huvudsak normativa, men bör läsas enligt de anvisningar, som här förts fram. Evangelierna och Apostlagärningarna ger oss också mycken normativ undervisning, även om de till sin natur är deskriptiva framställningar av historiska händelser. Kontexten, parallellställena och den praktiska allmängiltigheten avgör i fall till fall, vilkendera sanningen det är fråga om

 

3.2.4 Finn textens centrala huvudundervisning

 

Plocka inte ut på måfå detaljer för att av dem göra viktiga delar av lärosatser. På detta sätt har irrläror uppstått. Skilj undervisningens kärnbudskap från tillfälliga detaljer. Iaktta, vad som tidigare sagts om liknelser.

I många böcker finns nyckelbegrepp eller nyckelverser, vilka lättare öppnar innehållet för oss. T.ex. i 1.korintierbrevet finns begreppet ’vishet’, vilket var välkänt begrepp för grekerna.

 

3.3 Igenkännandet av bindande principer i den kristna läran

 

Vi hamnar i stora svårigheter, om vi håller all text i Bibeln som bindande principer eller normer, och beaktar inte alls den varierande praktiken på grund av historiska eller kulturella förhållanden.

När vi möter någon regel, norm eller uppmaning, bör vi fråga oss, är här fråga om:

1.  Bindande princip

2.  Varierande praktik

Många gånger kan dessa saker finnas parallellt på ett intressant i samma text.

 

3.3.1 Allmängiltiga och tidsbundna uppmaningar   

 

Exempel 1: Hur skall vi föra manteln åt Paulus?

2 Tim. 4:2 "predika ordet, träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och förmana, med allt tålamod och all undervisning.’

Vi kan lätt tillägna oss detta som en allmängiltig, bindande princip. Men se följande:

2 Tim. 4:13 "När du kommer, så ta med dig manteln som jag lämnade kvar hos Karpus i Troas, och böckerna, framför allt pergamentskrifterna.’

Brevets ursprungliga mottagare tog bägge dessa uppmaningar lika allvarligt. Också Paulus skrev uppmaningarna till Timoteus personligen med allvar. Denne skulle göra bägge sakerna.  Av lättförståeliga skäl tillägnar vi oss bara en viss del.

 

Exempel 2 Enda läkemedlet till magbesvär?

1 Tim. 5:22 "Ha inte för bråttom med att lägga händerna på någon och gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren.

Detta är en allmängiltig norm, som är lätt att förstå. Men följande vers säger:

 1 Tim. 5:23 "Drick inte längre bara vatten utan använd lite vin för din mage, eftersom du är svag så ofta.

Paulus skrev dessa båda råd lika allvarligt. För Timoteus var detta helt naturligt. Säkert handlade han enligt dem. Det andra rådet var skrivet just för det tillfället åt en viss person. Det var inte allmängiltigt.

Vi ser här, att Timoteus var absolutist, som inte använde vin. Men Paulus rådde honom, att undvika det förorenade vatten, som lätt gav upphov till magbesvär.

 

3.3.1.3  Inga skor på predikoresa?

Luk. 10:2 "Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd."

Detta har vi lätt att säga amen till och göra, som han säger. Ett par verser senare säger han:

Luuk. 10:4 "Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen."

Vi ber för arbetarna, men vi uppmanar ingalunda predikanter åtminstone här i Norden, att gå ut på evangelisationsresor utan skor på fötterna. Nå, alla förstår ju, att i detta fall måste vi ta hänsyn till de klimatologiska förhållandena. Detta exempel bara poängterar behovet, att studera ordet och ta reda på, gäller det enbart för vissa, historiska eller kulturella situationer, eller är allmängiltiga uppmaningar för alla människor och tider. Detta kräver ofta en viss insikt i de andliga sakerna. Vi måste följa Ordet, men det får inte bli utvändigt obligatoriska regler. Det kristna, andliga livet är invärtes i oss.

 

3.3.2 Bibelns egna regler för Ordets tillämpning

 

Allmänt taget måste det finnas i Bibeln inbyggda kriterier, vilka vi kan stöda oss på, när vi försöker verkställa bibelorden i praktiken. Vi kan inte stöda oss på kriterier utanför Bibeln, t.ex. vårt förnuft kan inte vara riktgivande, därför att olika människor har så olika åsikter och tankemodeller.

Här följer tre råd, vilka kan vara oss till nytta:

 

Råd 1: Fråga dig, förkunnas här Guds vilja till alla människor.

De ställen i Bibeln, som är bindande principer, är sådana sanningar, som gäller för människor i alla tider och kulturer.

T.ex.: ’Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd.", ’gör dig inte delaktig i andras synder. Håll dig själv ren.’ är just dylika råd. Av sammanhanget men också av ordavalet kan man dra slutsatser, hur allmängiltig uppmaningen är. Beträffande Gamla testamentets förordningar, måste man fråga, huruvida dessa gäller också i nya förbundet. (Se tidigare)

 

Råd 2: Fråga dig, vilken ställning har denna uppmaning på andra ställen i Bibeln?

Om du fortfarande är osäker, huruvida saken gäller dig, ta reda på vilka anvisningar finns om saken på annat håll i Bibeln. Hittar du t.ex. i Apostlagärningarna eller de apostoliska breven exempel på praktiska tillämpningar? Med den Helige Andes hjälp får du säkert hjälp, när du under ödmjuk bön söker svar. Svaren är kanske inte alltid så klara. T.ex. i frågan om att täcka huvudet i Korint, finns det många olika åsikter. Är frågan allmängiltig eller kulturbunden? Vi bör dock beakta, att oftast är det fråga om saker, som inte är avgörande för den kristna tron.

.

Råd 3: Fråga dig, är detta det enda stället i Bibeln, där saken omnämns?

Ingen lära får basera sig på endast ett omnämnande. Detta är en allmän princip, som tillämpas på många håll.

 

Matt. 18:16 "Men om han inte lyssnar, ta då med dig en eller två andra, för att varje sak må avgöras efter två eller tre vittnens ord.

Om man vill av någon sak göra en lära, bör det finnas tillämpningsregler eller principer för det praktiska livet. Varje lärosats bör motiveras.

 

3.3.3 Tillämpning av Bibelns uppmaningar i nuvarande tid

 

Om du kommer till den slutsatsen, att en viss text tar fram varierande praktik, som är betingad av historiska eller kulturella faktorer, fråga dig, huruvida i texten ändå finns någon bindande princip, vilken du i någon annan praktisk form kan tillämpa i dagens läge.

Som exempel kan vi ta Paulus uppmaningar till korintierna (1 Kor.8:7-13) angående kött, som är avsett för avgudadyrkan. Paulus betonade, att allt kött är ätbart, när vi välsignar det. Men han tar dock fram, att genom vårt eget handlande ändå kan bli till anstöt för dem, som är svaga i tron.

Vi har inte dessa problem med avgudakött, men i vår tid kanske finns massor med andra seder och handlande, som vi kristna kanske med gott samvete själva kan delta i, men som kan bli till anstöt och dåligt exempel för dem, som är svaga i tron och har personliga problem med saken ifråga. Här gäller det att vara uppriktig och ärlig och be om vishet att handla rätt, så att vi kan vara ett föredöme.

 

En viktig princip till oss alla i denna tid

 

5 Moos. 6:4 ’Hör, Israel! HERREN, vår Gud, HERREN är en. 5 Och du skall älska HERREN, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft. 6 Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat. 7 Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp.

Fastän dessa ord är uttalade till Israel, går de som en röd tråd genom hela Bibeln. Därför är de i kraft också för oss i denna dag.

 

Lämplig hithörande läsning om Bibelns tillförlitlighet :
"Varför just kristen tro?" /avsnitt Bibeln
"Vem är Jesus?" Nya testamentet tillförlitligt.

Till början
Tillbaka till hemsidan